Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han; men tyvärr är det slut med armstyrkan och
knyt-näfvarne.»
»Nå, hvem tyckte du mest om?»
»Densamma som du. Hvarför skulle jag ha sämre
smak?»
»Det lönar inte mödan,» förklarade Edvard Holmén,
småleende.
Han hade nog rätt. Men månne det lönade sig för
honom? —
En söndagsmorgon några veckor efter balen kom
Holmén till mig och frågade, om jag ville följa honom i
Jakobs kyrka. Jag följde, och naturligtvis ställde vi oss på
karlsidan. Holmén hade stark sångröst, men den gången
sjöng han psalmerna så att han öfverröstade både orgeln
och hela församlingen. Alla riktade sin uppmärksamhet åt
den plats der vi stodo och i synnerhet en ung flicka från
motsatta sidan. Det var fröken Laura W***. Vi bugade
oss djupt, och bugningen besvarades gladt och vänligt.
Holmén, blå i ansigtet genom röstens ansträngning; blef
ögonblickligen lika röd som messhakens purpursammet.
Efter gudstjenstens slut närmade vi oss den unga fröken,
hvilken ledsagades af ett äldre fruntimmer, hennes guvernant.
Vi tackade för sist, och den unga skönheten smålog innerligt
sött mot oss, i synnerhet mot sin riddare på balen.
»Var det ni som sjöng så gällt?» frågade hon Holmén.
»Ja, det var jag,» svarade denne med blicken strålande
af triumf.
»Det var en ryslig röst,» förklarade lilla fröken; »det
slog riktigt lock för öronen.»
»Den unga herrn tänker visst bli kantor,» inföll
guvernanten.
»Jaså, ni tänker bli kantor?» frågade lilla nåden.
Holmén bleknade och blef skyldig svaret.
»Nå?» frågade jag Holmén, sedan vi tagit afsked af
fröken och hennes guvernant.
»Hon skall i alla fall bli min!» svarade han med
sammanbitna tänder.
»Du kan bestämdt påräkna hennes röster, om du söker
kantorstjensten,» sade jag.
Holmén slungade på mig en ursinnig blick och gick
tvärt. Det var så mycket mindre min mening att såra
honom, som jag tyckte att en kantor kunde vara lika god
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
