Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
guld, och det utan att ha förtärt så mycket som ett höstrå
eller ett korn hafre, något som ingen lefvande häst, om
ock af renaste fullblod, gör efter.»
Det gamla Fagerbergska huset bildar ett hörn af
Drottning- och Karduansmakargatorna, och verkstadens fönster
lågo åt den senare. Der är sadelmakarverkstad ännu i
dag, till och med rikligare försedd än på sjelfva Fagerbergs
tid, och den grå hästen lefver än, fast han, äldre vorden,
icke mer koketterar i fönstret. Men om han har samma
dragningskraft, känner jag ej.
En förmiddag hade jag och några andra gossar från
Clara skola stannat utanför fönstret der den grå hästen
stod, då vi på det angenämaste öfverraskades vid åsynen af
en ung dam, som befanns sittande på samma häst. Vi
hade, äfven vi, vårt bestämda ideal af qvinlig skönhet, det
nämligen som Tegnér i sin visa: »Kung Carl den unga
hjelte» etc., ger oss i Aurora Königsmark, polske konungen
Augusts älskarinna.
»Högbarmad, smärt, gullhårig,
En ny Aurora kom,
Frän hjelten tjuguårig
Hon vände ohörd om.»
Det föreföll oss icke minst hjeltemodigt af den
»skägg-löse dunderguden», såsom Tegnér kallar Carl XII, att kunna
vända döförat till för en sådan skönhet. Att slå ihjäl
några dussin ryssar syntes oss vida lättare. Hon på hästen
tillfredsstälde alla våra föreställningar om detta vårt ideal.
Men när den nyaste Aurora småleende nickade mot oss, der
vi stodo med näsorna tätt intill fönsterrutan, purprades
våra kinder, liksom färgade af morgonrodnaden. Vi voro
»skägglösa», men inga »dundergudar». Men vi sågo henne
äfven småle och lifligt tala med en ung man, hvilken stod
nära bredvid i verkstadskläder, det gröna förklädet icke
förglömmandes, som tillhörde uniformen. Honom kände vi.
Han var verkmästare på Fagerbergs verkstad och kallades
allmänt »vackra sadelmakaren», något som vi då icke kunde
förklara. Hans stora krokiga näsa behagade oss ej, ty vi
förestälde oss alla tyranner med stora krokiga näsor. Han
hade visserligen stora blixtrande bruna ögon och friska
kinder, men derjemte blå haka och blå öfverläpp, hvilket var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
