Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vackra Josephine på Franska värdshuset.
_ranska värdshuset, beläget som man vet vid
Djurgårds-slätten, var länge Blåportens enda medtäflarinna.
Hasselbacken, i sin nuvarande ståtliga skrud, är nyare tiders
verk, och sjelfva Blåporten har till sitt yttre blifvit
för-ändradt; de gammalmodiga byggnaderna ha växt ut till
moderna, präktiga paviljonger.* Endast Franska värdshuset
är sig likt; sådant det ser ut i dag, såg det ut för många
år tillbaka, och utseendet är visst icke otrefligt för det.
Altanen åt slätten vinkar inbjudande, och salen en trappa
upp med sina sidokamrar utgör ännu i dag en lämplig lokal
för smärre kollationer. I ett fall, och det icke minst
väsentliga, täflade Franska värdshuset, och ofta segerrikt, med
det gamla Blåporten. Det var med afseende å vackra
upp-passerskor, och sommaren år 1833 låg Franska värdshuset
betydligt öfver, ty det var då Vackra Josephine derstädes
lefde och regerade, ja, man kan väl säga, att hon regerade
öfver hela Djurgården.
Bördig från Blekinge, hvarifrån de flesta af
utvärds-husens uppasserskor den tiden kommo, hette hon något på
Brita eller Stina, men kallade sig för Josephine. Hon var
för vacker att nöja sig med mindre. Ifrågavarande sommar
var hon nitton år, lång, smärt, en fullgjuten bild af helsan.
Jag har hört talas om ansigten af smultron och mjölk, en
ljuf sommarrätt, som man vet. Josephine hade kinder af
de förra och panna af de senare, och hennes ögon, de
voro sådana söm himmeln måste vara för att mjölken skall
bli god och smultronen kunna mogna. All denna läckerhet
serverades —- för att fortsätta liknelsen — på en assiett i
den renaste ovalform och med öron så små, att man kunde
förgapa, för att ej säga förhviska sig i dem.
* Vi erinra, att detta skrefs i början af 1860-talet. Blåporten
finnes, som bekant,„ sedan länge ej mer,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
