Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skålar och sånger i öfverflöd, dem hon alla mottog med en
herskarinnas välbehagliga min och sjelf besvarade på sin
trefliga blekingska brytning med någon visa från
hembygden, under det hon låtsade läppja på punschen, ty sjelf
drack hon aldrig annat än champagne, såsom hon sjelf
förklarade, och hvilket nog hade sin riktighet. Icke desto
mindre hade hon alltid det bästa rummet, liksom den bästa
sexan, i ordning för sina »musikaliska vänner», såsom hon
behagade kalla oss.
Det var under en sådan liten kollation Josephine bad
att få tala särskildt med mig. Vi gingo in i ett annat rum.
»Jag har något att be kunglig sektern om,» började
hon, ty kungl. sekreterare voro vi alla, liksom alla
tegel-slagare voro brukspatroner; »känner kunglig sektern till en
brukspatron H**, verklig brukspatron i Vestmanland?»
»Nej.»
»Han var ofta härute förliden maj,» fortsatte Josephine;
»han är ung, ser inte illa ut, är något dum, men mycket
rik,» tilläde hon med någon tonvigt på de sista orden och
med mycken säkerhet, och, uppriktigt sagdt, var det knappast
någon som hade så fint väderkorn i den vägen, som
flickorna på utvärdshusen. Ju mindre drickspengar en gäst
gaf,_ desto snålare och följaktligen rikare ansågs han vara,
alltid dock de »musikaliska vännerna» undantagna.
»Nå, än sedan?» frågade jag.
»Jag har fått bref från honom; se här, var snäll
och läs!»
Jag genomögnade brefvet. Det var skrifvet med en
viss värma. Den vackra Josephine tycktes ha gjort ett
djupt intryck på den unge mannen, och efter en° mängd
fraser, mer eller mindre sammanhängande, bjöd han henne
till sig öfver den snart instundande midsommarshelgen. Hon
borde resa sjövägen till Köping, der han sjelf skulle hemta
henne i sin egen schäs. Han anhöll om svar med omgående,
för att genast kunna skicka respengar o. s. v.
»Nå, hvad tänker Josephine om det der?» frågade jag.
»Jag tänker, att den som inte reser till Köping, det är
jag,» försäkrade Josephine; »jag tänker inte bli något
midsommarsnöje åt en liten brukspatron i Bergslagen. Sin egen
schäs, gubevars; det trodde han skulle ta. Kanske jag
skulle åka på rapphöna! Min mening är nu att svara
honom på det här, och att kunglig sektern ville hjelpa mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
