Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
äldre, stanna, vända sig om och titta efter henne länge och
väl. De yngre damerna ansågo detta för näsvishet, och
de äldre trodde, att han gjorde spektakel af dem. Oviljan
mot honom var så stor, att när han på de s. k.
Gille-balerna bjöd upp någon dam till dans, han icke sällan fick
det tväraste nej.
»Hvarför tittar du alltid efter damernas fötter?» frågade
vi honom en dag, ty det var i synnerhet deras fötter han
tycktes’ stadera.
»Efter damernas fötter,» upprepade han; »jag tittar
efter alltihop, jag,» svarade han helt naivt.
»Jo, du är god, du. Men vet du, det är opassande
det der, kära Thure. Kan du inte nöja dig med damernas
ansigten?»
»Man bör se en sak från begge sidor, tycker jag,»
menade Thure, och kanske tyckte han ej så orätt deruti.
»Saker ja, men inte fruntimmer. Nå, hvad har du
gjort för märkvärdiga upptäckter?»
»Jo, att karlar och qvinnor äro så olika skapade.»
»Tycker du det? Det var en nyhet. Nå, har du
upptäckt något mer?»
»Jo, att den som har små fötter går mycket säkrare
än den som har stora.»
»Kors så märkvärdigt! Nå, är det allt?»
»Och äfven förvånar det mig, att ingen af de unga
flickorna liknar min mor.»
»Ännu märkvärdigare.»
»Ja, är det inte?» yttrade den skarpsinnige Thure och
fortfor att efter vanligheten vända sig om och titta, antingen
det var klart eller regnväder. Men gälde det att tala med
fruntimmer, då var han sjelfva tafattheten.
Damerna, med skäl förargade, fruktade honom dock.
När de mötte denne förfärlige kritiker, sökte de gå så
sylfidiskt som möjligt, äfven de som hade stora fötter. Han
berömde sig också med skäl öfver att ha lärt Upsaladamerna
gå, fast ingen höll honom räkning derför.
Så gick han vid akademien och tittade i runda fem
år, till dess han ändtligen efter många misslyckade försök
slank igenom i kameralexamen. Naturligtvis stod han sig
mycket slätt äfven på sjelfva examensdagen. Rabenius
pustade mot honom och Jöns Svanberg dref med honom;
men hans lugn, liksom hans tystnad vid alla frågor var
beundransvärdt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
