Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett ondt ord från honom. Den yngre var liten till växten,
häftig och bråkig mot underhafvande. Det var han som
slog den stackars Pylax, och den som fick smaka samma
påk, det var trädgårdsmästaren på gården. Den senares
ögon gnistrade dervid som eldkol, och att det var eldkol
som icke slocknade, det få vi snart erfara.
Det var ett vildt lif som då lefdes på H—lund.
Främmande bittida och sent, från qväll till morgon. En och
annan gång utbjödos visserligen några stillsamma familjer
från staden, och nog gick det då till på sitt vanliga lugna
sätt; men deremellan kuskades ut hela lass med unga herrar
och unga mamseller utan hvad man kallar »förklä» med
sig. Herrarne och damerna kallade hvarandra för du,
varierande med åtskilliga smeknamn, såsom »tjufungen»,
»sockertruten», »pappegojsnäbben»; en kallades till och med
»långkatekesen», och det var en mycket lång och smal
flicka, som skrattade omåttligt.
»Ack, om den verkliga långkatekesen vore lika treflig!»
sade jag för mig sjelf i min oskuld, ty jag var då icke mer
än elfva år.
Aldrig förut hade jag sett så glada och uppsluppna
menniskor. Vid middagsbordet matade herrar och damer
hvarandra, kastade brödskifvor och serveter i hvarandras
ansigten, och efter middagens slut satte sig damerna i
herrarnes knän och drogo dem i mustascherna. Nästan alla
kavaljererna voro fänrikar eller löjtnanter vid Stockholms
garnison. En af dem kallades »grefven med näsan», och
anledningen dertill var, att han hade s. k. oppnäsa, som
till på köpet var mycket liten. Ett af damernas lustigaste
upptåg bestod i att söka knäppa på denna lilla oppnäsa,
hvilken låg nästan begrafven uti mustascherna. Men »grefven
med näsan» hade en så beundransvärd färdighet eller
rörlighet i sitt hufvud, att han nästan alltid lyckades undgå
knäp-parne. En gång stod jag helt nära bredvid och betraktade
detta upptåg, som högeligen roade alla och mig icke minst.
Det vore väl märkvärdigt, tänkte jag, om det skulle vara
så svårt att träffa den lilla oppnäsan. Jag beslöt våga
försöket. Med högra långfingret hårdt spändt emot tummen
makade jag mig småningom fram mellan damerna, så att
jag köm midt emot »grefven med näsan». Mellan damernas
händer smög jag försigtigt upp min hand med långfingret
spändt, lik strängen på en båge, sigtande länge och väl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
