Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kabinettet ännu var fullkomligt tomt, men under ett
småleende, liksom ville hon låta påskina, att det icke vore så
alldeles fritt ändå. Men det ena året följde på det andra,
ulan att man såg eller hörde af någon förändring med
hennes egen hjertelokal. Hon hade icke mer någon mamma
eller tant, så att deras kamrar stodo lediga, så framt icke
äfven de upptagits af vänner, bara vänner. Men aldrig
hörde man, att någon gått in i det lilla kabinettet, eller att
dörren någonsin öppnats, och det var icke gerna möjligt,
att någon kunde dväljas i ett ram som aldrig vädrades,
ingen utom hoppet, det enda som kan lefva utan sol och luft.
»Det är obegripligt, att en så god och söt flicka inte
blir gift,» hörde jag många säga.
»Hon har ju ingenting, den stackars flickan!» hörde
man nästan lika ofta svaras; »bara tvåhundra riksdaler om
året, och det räcker ju knappast till kläder och skor.»
Man har då ingenting, fast man är god och söt och
fast man har ett godt och kärleksfullt hjerta 1 Men så sjmes
det verkligen. Det fordras till hjertat äfven en koja, men
en koja med minst 4 ä 5 rum utom kök och nödiga
uthus, och det får man ej för 200 rdr, och illa står det
verkligen till i samhället, att man oftast mer ser på kojan än
på hjertat, fast man kanske sjelf ej är värd ens så mycket
som hyran för en vindskupa fyra trappor upp.
Till råga på olyckan kunde man verkligen sätta i fråga,
huruvida mamsell Emma hade dessa 200 rdr, ty i händelse
hon gifte sig, förlorade hon sin pension. Det gällde således
en uppoffring å hennes sida. Det var då att välja mellan
en man och 200 rdr. Skulle hon stanna i qvalet? Det är
svårt att säga, när man icke bestämdt vet, om hon varit i
valet. Dock ville det af åtskilliga tecken synas, som hon
ändå verkligen varit det.
Så t. ex. infann hon sig en dag bland sina vänner
djupt sorgklädd och med ett ovanligt allvarsamt och
tankfullt utseende. Hon var då redan tjugufem år.
»Hvem i guds namn sörjer mamsell Emma?» frågades
från alla sidor; »en nära slägting förmodligen? Men vi ha
ju hört, att mamsell Emma på mycket länge icke haft
någon slägting i lifvet.»
»Det finns väl andra än slägtingar man kan sörja,»
svarade mamsell Emma med en viss betydelsefull blick och
en ännu betydelsefullare suck.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
