Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bör alltid tänka på sin framtid, och ingen vet hvad man
blir med tiden. Den ene kan bli general, den andre
president och den tredje excellens. Men hvad ni än blir,
kära gossar, så bör ni aldrig glömma er gamle lärare.
Der-för om jag en gång möter er och säger: god morgon, herr
general! eller god afton,, herr president! eller tack för sist
i skolan, ers excellens! så ska ni alltid med välvilja och
artighet svara: tack, herr biskop! Se så, nu slår klockan,
gudskelof! Adjö med er, och sparka inte sönder tågmattan
i farstun, för då får ni hustru min på er!»
Hela klassen rusade på dörren.
»Det är fasligt hvad ni ä’ slängda i kakesen,»
yttrade jag till Clas Ek, under det vi begge följde ut med
strömmen.
»Ja, ä’ vi inte?» frågade Ek; »svarade jag inte genast
allvetande och allvis? Det går alltid i sin bestämda ordning,
så att hvar och en har förut reda på hvad han bör svara,»
tilläde Ek med den naivaste uppriktighet.
»Men om så är,» anmärkte jag, »så kan det ju lätt
hända, att du, som nog vet, att Gud är allvis och allsmäktig,
aldrig får veta, att han också är god och barmhertig.»
»Det är Bergströms sak, det der angår bara honom,»
förklarade Ek; »i det der stycket är det alltid han som
har slutet.»
»Men hvad det bör bli mycket förnämt folk af er alla
med tiden,» yttrade jag vidare; »du blir väl general, du,
kan jag väl tro.»
»Ja visst, i fall jag bestämdt vill det,» svarade Ek;
»och säkert är, att nog blir jag förr general än Bollsten
blir biskop.»
Från den dagen kallades Ek i de begge skolorna
allmänt för »generalen», och han var onekligen general en chef
för jakobisterna i de nya krig, som sedermera fördes mot
Clara skola. Det var under denna höga befattning som han
efter en stor seger på Brunkebergstorg fick en förskräcklig
stut af rector scholas i Jakob.
»Segrare på fältet, slagen på bänken,» yttrade han kort
derefter till mig; »växer det inte lager i detta usla land,
så växer det åtminstone rotting.»
Men det oaktadt förlorade han icke smaken för
militäryrket, ty när jag. åtskilliga år derefter åter råkade honom,
var han sergeant vid artilleriet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
