Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
flicka, hvars lif han räddat och kanske, just för den orsaken.
Hvad som utan hans åtgärd blifvit grafvens rof borde,
tyckte han, vara hans tillhörighet. Men sättet, på hvilket
han räddat, var troligen icke nog poetiskt för att inverka
på föremålet. Hade han, genom att hejda ett skenande
spann, ryckt henne ur lifsfara, sådant hade möjligtvis kunnat
slå an; men hindra intagningen af ett medikament med för
stark dosis opium eller hvad det kunde vara, det har, mig
veterligen, icke ens romanen förmått göra något af.
Kammar-rådinnans dotter gick i stället och gifte sig just med samme
läkare, som varit nära att förpassa henne till evigheten.
Jag glömmer aldrig den stackars Granholms tysta
för-tviflan. Han vandrade kring gatorna som en skugga. Jag
promenerade en gång i sällskap med honom på Carl XIII:s
torg, då han plötsligt stannade och grep mig konvulsiviskt
vid armen. Vi hade mött ett ungt elegant par. Det var
doktorn och hans unga vackra fru.
Granholm stirrade en stund efter dem. Derefter vände
han sig till mig och sade:
»Hon måtte väl, ifall hon blir sjuk, skaffa sig en bättre
husläkare!»
Mer hörde jag honom icke yttra om den saken. Men
en morgon besökte jag honom och fann honom död i sin
säng, och några dagar derefter föll snön på hans graf. I
hans gömmor fann jag en liten lapp med dessa rader:
Jag är bara 22 år, och ändå är jag som jag vore 82.
Hur har jag i en hast kunnat bli så rysligt gammal! Har
jag då spilt bort min ungdomskraft på låga, dåliga passioner?
Nej, tusen gånger nej! Jag har gjort min pligt, och jag
har älskat. Det är alltsammans.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
