- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Berättelser 4. Bilder ur verkligheten. Del 4. Strödda anteckningar /
163

(1889-1892) Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

En brottmålshistoria.

n stor hufvudstad är ett haf, hvars djup ingen känner.
Alltid finns det deri något rum fyldt af perlor eller af
—• vidunder. En af mina ungdomsbekanta råkade en afton
mycket illa ut i det haf som kallas Stockholm, under ett
besök derstädes. Några mil derifrån hade han en betydligare
landtegendom, den han sjelf skötte, ansedd landtbrukare,
ehuru knappast tjugufem år gammal. Han hade, efter hvad
jag äfven vill minnas, de vackraste ängarna och åkerfälten,
antingen det var torra eller våta somrar, och jag hörde en
gång Palm — så hette han — yttra: »För mycket sol eller
för mycket regn genera mig aldrig ... En landtbrukare måste
bereda sig på beggedera och i tid taga sina mått och steg
deremot.» Den tiden var ännu icke det s. k. rationella
jordbruket i gång eller på modet, och icke heller funnos då,
mig veterligt, landthushållningssällskap, så att himlen vete
hur bror Palm bar sig åt; men alltid såg det bra ut hos
honom, medan det var som det kunde hos hans grannar.
Men hemligheten måtte ha legat deruti, att han lade sig
synnerligen vinn om ladugårdsskötseln och att han, relativt
till gårdsegorna, hade dubbelt så stor ladugård som andra.
Hans förnämsta kunder voro Stockholms slagtare och hökare,
ty de bästa gödkalfvarna och svinen kommo från hans gård.
En gång hvarje år den sista dagen i januari reste han till
Stockholm för att inkassera sina fordringar för året, hvilka
vanligtvis gingo till ganska höga belopp; men sällan
uppehöll han sig der längre än ett dygn. Hufvudstadens nöjen
och förströelser hade icke den ringaste lockelse för honom,
ehuru han var ung och, vid tiden för denna berättelse,
äfven ogift, hvilket bör vara svårt för en landtbrukare, vare
sig med eller utan rationelt jordbruk. Deremot såg han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:26:07 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/4/0163.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free