Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att den kunde vara ogrundad, dels ock för den händelse att,
om det låge någon grund deri, det vore klokast att insöfva
den skyldige i föreställningen att ingen misstänkte honom.
Inspektören, en nära fyrtio års karl, hade äfven varit
inspektor hos Palms fader. Palm, som icke alltid varit
belåten med honom, hade behållit honom mer at vana än af
tycke. Men fjerran var han från att misstänka honom för
delaktighet i ett sådant brott. Emellertid begaf sig Palm
senare på eftermiddagen till länsmannen i trakten, utan att
någon på gården visste derom, och meddelade denne bland
annat sin hushållerskas aning.
Derefter förflöt en hel månad, hvarunder Palm icke
försporde det ringaste om denna sak hvarken från Stockholm
eller från länsmannen.
Men en förmiddag fick Palm en biljett från den senare.
Ögonblickligen lät han sätta för sin häst och begaf sig till
honom lika hemligt som förra gången.
»Kan herr Palm känna igen denna sedel?» frågade
länsmannen, i det han visade en af de gamla riksgäldssedlarna
på hundra riksdaler, mycket nedsolkad och fullklottrad med
namn och siffror, alla tillkomna under det den varit i
rörelsen, såsom fallet merendels var både med dessa och de
gamla bankosedlarna.
»Jag vill minnas,» svarade Palm, »att jag vid samma
tillfälle hos hökar Lindstedt vid Holländargatan å norr fick
en bundt riksgäldssedlar, bland hvilka tre på hundra och
alla de öfriga på tio.»
»Ganska riktigt; det känns också, att sedeln passerat
hökarboden,» yttrade länsmannen. »Vi ha fingret inne, snart
få vi in hela hand. I går begärde Lundholm,
häradsskrifva-rens bokhållare, den patron känner, att på några dagar få
låna af inspektören hundra riksdaler riksgälds, och då han
någon gång förut lånat och ordentligt betalt, fick han det
äfven nu, och hvad han fick var just denna sedel. Jag hade
lagt ut denna sax, och tidigare än jag trodde kom räfven.»
Från länsmannen begaf sig Palm direkt till staden.
Hökar Lindstedt kände så mycket lättare igen den
ifrågavarande sedeln, som det fanns på densamma de räknetal han
sjelf klottrat dit. Likaledes var han säker på att samma
sedel varit bland dem han lemnade Palm, och som denna
sedel jemte de öfriga befunnits i den stulna plånboken,
så ansåg man sig ha funnit tråden till utvecklingen af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
