Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i Stockholm, följaktligen närmast majorsgraden. Jag vill
minnas, att han vid tillfället hade sina uniformsbyxor på
sig, byxor med guldränder, dem han vanligtvis begagnade
när han besökte marknaderna. Det var roligt nog att se
honom i uniformsbyxor sälja sina kramvaror. Jag lofvade
emellertid att komma på balen, äfvensom att draga försorg
om serenaden.
På Palms middag var öfverflöd på mat och vin, liksom
på skålar och sånger, och vi voro tillsammans ända tills
det blef tid att gå på balen. Palm, ingen vän af dans,
hade icke ämnat besöka balen; men efter han icke ville
bryta ett trefligt lag, följde han oss till Gillet. Balsalongen
vimlade af folk, mest resande. Just som vi kommo in, höll
man på med en kadrill, den gamla svenska kadrillen. Det
var mycket trångt, och man dansade riktigt i sitt anletes
svett. Palm fann det trefligare än han föreställt sig, ty
han hade aldrig förut sett magistrar dansa. Det var också
en bland dessa som var framme och figurerade helt nära
oss. Han sprattlade förfärligt med sina smala ben, under
det han sköt fram den öfre delen af kroppen, och då han
dertill var mycket närsynt, hände det ofta, att han tog vilse
dam och trasslade in sig så, att hans egen dam ofta måste
söka upp honom bland de aflägsnare paren. När han gjorde
»stora chaine», såg det ut som han åkte kana, lik gossarna
på glansis.
Andtligen upptäckte jag min vän kramhandlaren och
ryttmästaren. Han piruetterade duktigt i sina guldbyxor,
och jag tror till och med att. han hade små klacksporrar,
ty det surrade till ibland när han batterade. Han var
emellertid, efter hvad jag tyckte, den bäste dansören på
balen. När han fick ögonen på mig, vinkade han mig till
sig, och jag trängde mig fram till honom. Han presenterade
mig för sin dam, enkefru majorskan Dittloff. Det var
verkligen ett ståtligt fruntimmer både till utseende och toalett,
en äkta blondin, finhyllt, men skiftande något i skärt,
reguliera anletsdrag, rak näsa och stora blå ögon. Hon
yttrade sig med mycken bestämdhet och ledighet, och under
den konversation jag hade med henne, medan hennes moitié
var i figuren, skattade hon sig lycklig öfver att en gång
ha fått se Upsala med dess bildade ungdom och dess stolta
domkyrka, hvars kor hon icke nog kunde beundra. Hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
