Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
afslutades; men säkert är, att patronen bland sina bekanta
gjorde sig mycket lustig på bekostnad af poetens räkning.
Alla hade roligt deråt, men de funnos till och med som
ansågo det oförskämdt att taga betaldt för några lumpna
namnsdagsverser. Men det der lumpna hade likväl vid
tillfället varit familjefesternas glanspunkt, hade utgjort allas
förnämsta nöje samt till och med rört patronens fru ända till
tårar. Äfven patronen sjelf hade blifvit djupt rörd, när på
hans födelsedag det äldsta af hans barn, på sina syskons
vägnar, uppläst ett poem, tillegnadt honom och skrifvet af
samma författare. Men detta erinrade man sig lika litet som
man tänkte på att en poet, liksom andra, måste lefva af sitt
arbete. Icke heller tycktes man förstå, att det fordras
åtminstone någon grad af bildning för att skrifva ett godt
tillfällighetspoem, och att det ligger ett kapital af tid,
arbete och pengar i förvärfvandet af den bildningsgraden.
Men äfven när bildningen varit förmögenheten till
påtaglig nytta, har hon af den senare varit föga bättre
uppskattad, och jag kunde jemväl derpå anföra flerfaldiga
bevis.
I mina fänriksår — ty man kan räkna sådana utan
att behöfva tjena kongl. majestät och kronan — var jag
ofta bjuden i en mycket rik borgarfamilj i staden mellan
broarna. Mannen dref en stor fabrik, skötte ypperligt sin
rörelse och förtjente mycket pengar. För öfrigt var han en
stilla och beskedlig man, i synnerhet mot sin hustru. Hon,
ehuru tarfligt uppfödd och uppfostrad, förde dock stor stat
och visade sig fullt ut lika förnäm och stolt som någon
grefvinna af gamla tiden, ehuru hon icke, som den gamla
bördsaristokratien, förstod att utminutera förnämiteten på ett
sätt, som gör den någorlunda dräglig. Bördshögmodet visar
sig åtminstone artigt nedlåtande och nådigt förekommande.
Det älskar, åtminstone låtsar det älska bildningen, emedan
det inbillar sig ha uteslutande privilegium på den. Men
penningdrygheten förstår sig icke det ringaste på sådant.
Öfver allt framtittar myntet och på samma gång äfven
ärgen. Den bryr sig icke ens om att visa något annat.
Att icke vårda sig om att inför verlden dölja sina brister
eller svagheter, det är första beviset af brist på bildning.
Det andra är förakt för bildning hos andra.
Det fanns ett halft dussin barn uti ifrågavarande
familj. Gossarna gingo i den tidens mest ansedda privatskola,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
