Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bukett af de utsöktaste blommor. I salen visade sig några
domestiker, sysslande kring ett bord, som stod midt på
golfvet, och på bordet voro uppradade en mängd
champagneglas, men vid kakelugnen stod en korg full med
champagnebuteljer.
»Jag är en af bröllopsmarskalkarne,» sade den
svartklädde herrn, »och jag har gått förut för att se till, att allt
är i ordning här hemma. Brudparet kommer snart med
brudtärnorna och de öfriga gästerna. Men skall det inte
serveras tårtor och konfektyrer till vinet?»
»Jo,» svarade en af domestikerna, »men vi ha ställt in
faten i skänken så länge.»
»Ställ fram dem på bordet, det är hög tid,» beordrade
marskalken.
Flere fat med tårtor och konfekt förflyttades från
skänken till bordet, hvarefter marskalken ordnade vinglasen i en
stor ring omkring faten.
»Men buteljerna måste placeras i midten,» fortfor
marskalken, »två buteljer mellan hvarje fat.»
Äfven denna befallning åtlyddes.
»Så der ja,» yttrade marskalken, betraktande allt med
synbar tillfredsställelse. »Nu är allt i sin behöriga ordning
till tomtebolycka för de unga tu. Det är bäst, att ni går
ned, god’ vänner, för att passa på vid porten när vagnarna
komma. Men tag den tomma buteljkorgen med er, så den
inte står här och skräpar. Emellertid skall jag faära in de
här buketterna -i det unga parets sängkammare. Skynda er
nu, jag tycker mig redan höra dånet af vagnarna.»
Bröllopsmarskalken lemnade salen, försvinnande i de
inre rummen, medan domestikerna, såsom tillsagdt var,
hastade ut i farstun utför trappan och stannade väntande i
porten. Snart höllo vagnar vid denna port, och inom några
minuter vimlade salen och de öfriga rummen deruppe af en
mängd unga och äldre personer af begge könen, alla
hög-tidsklädda och glada. Endast den innersta dörren i
våningen var stängd: det var dörren till sängkammaren. Bruden
var vacker, bländande af blommor, guld och juveler.
Brudgummen, en ung högväxt man, skrattade oupphörligen åt
allt som sades. Hans ansigte blossade, och hans gång var
något osäker. Det såg ut, som hade han tagit något för
mycket för sig af supén, hvilket likväl icke hindrade honom
från att tömma ett glas med hvarenda en af sina gäster.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
