Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag också gjorde, när jag efter den ifrågavarande sessionens
slut kommit till min bostad vid Rue Croix des petits Champs,
var att slå upp mina anteckningar från ungdomsåren. Jag
återfann då följande:
»Ar 1829 den 17 Oktober. Nära bredvid grafkoret på
Upsala kyrkogård finnes en förfallen och nästan öfverväxt
grafsten med följande inskrift:
Maximil. de Beiune,
Linguce Gallica Magister,
nat. 1770. denat. 1822,
qui, incitam constanti animo expertus vim fortwicc, et incertas
usu edoctus rerutn sortes, ac nominis quondam laudatissimi, apud
nos ferme in ipsis doloribus mortis ad munus siium accurata
diligentia observandum intentus fnit.
Denne var en hertig af Sully, hvilken, efter att ha
emigrerat från Frankrike under den första stora revolutionen,
kom till Sverige och slog sig ned i Upsala såsom lärare i
franska språket, men höll alltid hemligt sitt rätta namn.
Det var först efter hans död man af hans efterlemnade
papper upptäckte hans verkliga namn och stånd. Derför
ansåg man sig ej heller böra å grafstenen yppa den
hemlighet han sjelf så länge bevarat, utan antydde blott med
orden nominis laudatissimi hans börd.
Denna upplysning om den aflidne språkläraren erhöll
jag samma dag, eller den 17 oktober 1829, då jag i några
kamraters sällskap besökt kyrkogården och der upptecknat
den originella inskriptionen på grafstenen. Men det dröjde
icke många dagar, förrän jag fick veta mer af en gammal
student, som varit personligen bekant med den aflidne, och
mindre intressanta händelser kan man tala om.
Monsieur de Betune, såsom den franske emigranten
kallat sig, hade endast varit några och tjugu år gammal
när han kom till Upsala. Han förde då med sig sin unga
hustru och en årsgammal son, hvilken likväl tidigt afgick
med döden. Familjen lefde ytterst indraget och sökte länge
ingens umgänge. De få, som kommo i beröring med den,
skildrade den som i högsla grad älskvärd och bildad samt
den unga frun såsom en ovanligt vacker och ståtlig qvinna,
fast ingen sultaninna i ett harem kunde vara räddare om
sitt ansigte än hon. Ingen kunde erinra sig någonsin ha
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
