Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ja, det måtte jag väl. Jag mente hennes fästman.
Sa jag inte fästman?»
»Fästman? Gumman var ju öfver åtti år.»
Snålandus lomade af in i ett annat rum och ansåg
sig från den stunden böra mindre genom ord än åthäfvor
visa sitt deltagande i de sorgens boningar, dem han, ehuru
objuden, hugsvalade med sin närvaro. Emellertid är det
mycket troligt, att han ganska länge sålunda lefvat på de
dödas bekostnad och hade måhända kunnat göra det ännu
längre, om icke hans ofantliga snålhet och deraf följande
glupskhet slutligen ådragit sig de vaktmästares
uppmärksamhet, som vanligtvis passade upp vid. begrafningar. Nästan
öfverallt påträffade de samma figur, hvilken alltid först
trängde sig fram till brickorna. Han tömde den ena koppen
buljong efter den andra, sväljde dussintals pastejer och for
fram som en vilde bland konfektsbitarna. Slutligen och
när vaktmästarne efter sista serveringen skulle begifva sig
ut med sina brickor, passade han på vid dörren till
ser-veringsrummet och sopade ned i sin hatt allt som ännu
kunde finnas qvar på brickorna, till gränslös harm för
vaktmästarne, hvilka ansågo sig ha häfdvunnen rättighet till »le
beau reste». Också fingo de knappast ögonen på honom,
förrän de sprutade eld af förargelse.
En dag var han som vanligt på begrafning, men hade
ännu icke ens hunnit till buljongen, då en herre, den som
tycktes vara värd vid tillfället, slog vår hjelte på axeln och
bad att få tala vid honom afsides.
»Hvem är min herre som går och slår skånk här?»
frågade värden.
»En af gästerna, kan väl herrn begripa,». svarade vår
hjelte helt ogeneradt, ty han var numera så van vid
begrafningar, att han ansåg sig lika oumbärlig som presten och
klockaren.
»Hvad är min herres namn?»
Snålandus uppgaf ärligt sitt namn.
»Det namnet står inte upptaget på bjudningslistan,»
förklarade värden.
»Det var besynnerligt,» förklarade vår hjelte, sträckande
ut handen efter buljongsbrickan, som ändtligen närmade sig.
»Håll, herre!» ropade värden, huggande tag i den
utsträckta armen; »har herrn fått bjudningskort till
begraf-ningen?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
