Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
följde männen på jagt och språkade med fruntimmerna
framför vinterbrasan. Endast detta kan också förklara, huru
det varit möjligt för unga obemedlade militärer att på sina
små löner, i synnerhet den tiden, kunna lefva.
En dag blef ryttmästaren — han hade nyss blifvit
befordrad dertill — uppkallad till sin värd, en baron F***.
»Min bäste ryttmästarel» började baronen med rynkad
panna; »jag har stora skäl till missnöje med er. Hvad är
det för dumheter ni pratat i öronen på Ida?»
Ida var baronens enda dotter, adertonårig, vacker och
rik, följaktligen med dia fullkomligheter, så när som på en
omständighet, den vi snart få lära känna.
»Dumheter!» upprepade ryttmästaren; »det är alltför
möjligt, att jag sagt många sådana i mina dar, ty jag har
inte det ringaste anspråk på att gälla för qvick. Men hvad
menar herr baron?»
»Ni har förvridit hjernan på flickan,» yttrade baronen;
»nekar ni, att ni gjort henne er kur, som det kallas?»
»Det nekar jag bestämdt till,» svarade ryttmästaren;
»jag känner alltför väl min ställning i detta hus, der jag
blifvit bemött med ynnest och välvilja, och jag känner lika
väl mina egna omständigheter för att våga nära
förhoppningar, som jag nog vet aldrig kunna uppfyllas.»
»Ni har då aldrig sagt henne ett ord i en sådan
afsigt?» frågade baronen ännu mulnare.
»Aldrig, så sannt jag är en hederlig man! Min heder
är min enda egendom och jag tillåter ingen, eho det vara
må, att sätta den i fråga!»
»Sakta i backarna, min bäste ryttmästare! Ni vore
minsann färdig att, medan ni är i farten, bedyra att ni
hatar, att ni afskyr min dotter.»
»Jag värderar fröken Ida, jag håller af henne,» bedyrade
i stället ryttmästaren, »och 0111 detta är ett brott, så har
jag många medbrottslingar. Men om jag afskyr något, så
är det om också blotta skuggan af en misstanke, som jag
är fullkomligen oskyldig till. Efter hvad nu passerat, kan
herr baron icke undra på, om jag anser detta samtal för det
sista oss emellan. Jag blir dock för evigt gäldenär till detta
hus, och för att betala min skuld offrade jag gerna lifvet.
Men den som inte tror mig på mitt hedersord, den kan jag
inte lefva hos. Farväl!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
