Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ställe, för att icke strandsätta den friherrliga familjen.
Wikblad, som för tillfället varit ledig och var mycket road
af att se sig om på olika orter af landet, hade genast varit
färdig dertill. Derefter började han att med en viss
sakkännedom tala om jordbruk i allmänhet och baronens i
synnerhet, hvilket senare han mycket lofordade.
»Men det var väl mörkt, när herr magistern genomfor
egorna,» anmärkte ryttmästaren; »så det torde väl vara
svårt nog att ännu kunna bedöma dem.»
»Ganska riktigt,» medgaf magistern, »och om jag skall
säga sanningen, så är det mer efter hörsägen än efter eget
omdöme jag talar. Men att dikena äro förträffliga eller
mer än vanligt djupa och breda, derom hade jag tillfälle
att sjelf öfvertyga mig, då jag genom skjutspojkens blunder
råkade köra ner i ett af dem och nära nog brutit halsen
af mig. Lyckligtvis slapp jag med en lindrig vrickning i
högra armen.»
Derefter förde han talet på gårdens corps de logis,
hvilket, efter hvad han påstod, mer liknade ett slott än
en vanlig herrgårdsbyggnad.
»En sådan salong som denna har jag aldrig sett,»
förklarade han, »och förmodar jag, att de öfriga rummen i
våningen äro derefter.»
En värdinna hör knappast någonting så gerna som sina
rum berömmas. Också fattade genast friherrinnan en
arm-stake, tillbjudande sig sjelf att visa den nykomne våningen,
ett tillbud, som magistern med mycken tacksamhet emottog.
Så gick man och besåg våningen. Baronen och hans son
följde med. Magistern var outtröttlig i loford öfver allt
hvad han såg. Vid ett och annat fönster stannade han och
begärde en beskrifning öfver utsigten, ty han var en stor
beundrare af vackra utsigter, påstod han. Han dröjde längst
i sängkammaren, hvars specialiteter mest tycktes anslå
honom. Efter återkomsten till salongen tillkännagaf
be-tjenten, att bordet var dukadt. Men magistern bad att få gå
upp på sina rum, ty dels spisade han aldrig om aftnarna,
dels var han trött af resan och behöfde dessutom se till
sin arm, som börjat verka. Han anhöll endast om litet
ättika och bränvin att badda på med, hvarefter han
aflägs-nade sig.
Under supén var naturligtvis den nye informatorn
samtalsämnet. Han misshagade hvarken friherren eller fri-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
