Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till hufvudbyggnaden, blef han varse baronens betjent, som
väntade för att stänga porten.
»Är magistern uppgången?» frågade han.
»Ja.»
»Nå, hvad tycker Olson om den nye informatorn?»
»Regal herre,» svarade Olson; »han gaf mig en
half-kardus Gefle Vapen, när jag var uppe med hans saker, och
så är han road af att fiska, för han ba’ mig skaffa bete
tills i morgon.»
Porten stängdes innanför, hvarefter ryttmästaren gick
upp till sina rum två trappor upp i ena gafveln. I den
andra hade informatorn sina, och mellan begge dessa
lokaler hvälfde sig en ovanligt rymlig vind med sina kontor.
Derunder eller en trappa ned var hufvudvåningen, som
beboddes af den friherrliga familjen. Bottenvåningen innehöll
gäst- och domestikrum, kök och skafferier. Sjelfva
hufvudbyggnaden i götisk stil hade sitt lilla torn öfver facaden,
och tornet hade sitt slagur, som slog tio, när ryttmästaren
trädde in till sig.
Finnande sin sängkammare rikt upplyst af månen, tände
han icke ljus, utan satte sig vid fönstret, hvarifrån han
hade utsigt öfver en del af trädgården, som från tre sidor
omgaf byggningen, vidare öfver en stor äng, som slutligen
afbröts af ett berg, på hvilket stod en ny väderqvarn, hvars
kupoltak i månskenet glänste som silfver. En älskande är
åtminstone så mycket astronom, att han vet, hvar man en
sådan afton eller natt bör ha Venus. Men han såg henne
ej, ty hon skyldes för tillfället af en af qvarnens vingar.
Det behöfs icke mer än en qvarnvinge för att dölja en hel
konstellation, tänkte ryttmästaren och beslöt vänta ut
kärlekens stjerna.
Bäst han så satt och väntade, upptäckte han en figur,
hvilken rörde sig på ängen mellan trädgården och
qvarn-<■ berget, än stannande och än smygande fram. Han tog
denne i början för en äppeltjuf och fick således en till,
ehuru mindre älskvärd, att vänta på; men då den der
figuren, i stället för att, såsom väntades, närma sig
trädgårdsstaketet, vek af åt sidan och försvann bakom
flygelbyggnaden, tog ryttmästaren honom för en af gårdsfolket och
det så mycket mer, som intet ljud hördes från den
vaksamme Kastor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
