Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Denne visade sig snart. Det var en man med godt
och fryntligt utseende, men ökänd för sin ofantliga fetma.
»Hvad vill ni?» frågade han.
»Taga värfning på tre år,» svarade den förste, förande
ordet å egna och kamraters vägnar.
»Hvad ä’ ni för ena?»
»Fria studenter.»
»Som ledsnat på friheten?» frågade Lund med ett visst
deltagande.
»Nej, men vi hungra efter äran.»
»Här torde det inte bli för fett med den.»
»Åhjo, bara vi väl hinna till fanjunkare,» yttrade
studenten, med en blick på Lunds hängande mage.
Fanjunkaren rynkade ögonbrynen. Han tyckte icke om
anspelningar i det hänseendet.
»Har ni exercerat?» frågade han något barskare.
»Vi ha alla skrifvit både pro exercitio och pro gradu.»
»Kanske magistrar . . . Vi ha fyra sådana gökar förut
på gardet.»
»Vi blifva då sju, sju som Carlavagnens stjernor.»
»Carlavagnen!» upprepade fanjunkaren; »det blir mig
just ett snyggt åkdon. Men inte ska smörjburken fattas,
det blir jag man för,» mumlade han för sig sjelf.
De tre togo värfning på tre år, och när de något
senare på dagen sutto inom kasernen vid sin grötportion och
fåfängt tittade efter mjölken, föreföllo de något melankoliska,
men det gaf sig med tiden.
Jag kände dem alla tre från första perioden af mitt
studentlif. Den förste, eller ordföranden, var en af de
kunnigaste och mest lofvande vid akademien, men han dog
som gardist i delirium tremens på garnisons-sjukhuset å
Kungsholmen. Icke heller de öfriga nådde Capitolium, men
de undgingo dock Tarpejas brant. Den ene, son till en
gårdsinspektor i Finland, begaf sig efter slutad kapitulationstid
åter till sitt fädernesland. Han påstod sjelf, att han lärt sig
ordning på gardet, ehuru han medgaf, att det fanns
ordentligare folk än gardister. Den tredje, son till en
bruksinspektör i Roslagen och min kamrat redan i Clara skola,
dog i koleran 1853, men som fanjunkare vid samma kompani
han gått in på som simpel karl.
Men det var ju fyra som kommo till Stockholm, och
hur gick det med den fjerde? Under det att hans tre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
