Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vår studiosus hade med mycken uppmärksamhet följt
herrns i pigeschen alla rörelser, ty skymningen var ännu icke
djupare, än att han temligen tydligt kunde se hvad som
förehades i det der hörnet. Det första han såg den främmande
taga upp plånboken kände han sig genomisas af en lifvande
känsla. Intet tvifvel. Den främmande var en af dessa
menniskovänner, som redan på afstånd vädra behofvet och
nöden samt öppna hjerta och kassa, utan att man behöfde
knacka på dem. Han hade sett honom bläddra i plånboken
och taga en sedel derur. För hvad ändamål allt detta, om
ej för att gifva honom denna sedel, och han beredde sig på
att i de vältaligaste uttryck kläda sin tacksamhet. Men så
såg han sedeln stoppas i egarens egen ficka, såg den tjocka
plånboken återföras till sin förra plats, och det vardt ånyo
natt i hans själ. Han var då, denne herre i sammetspigeschen,
icke allenast icke en menniskovän, han var dertill en
hånare, som, utan afsigt att rädda, visade den olycklige en
skymt af lifvet i detsamma denne invigt sig åt döden.
Var det väl värdt att ännu längre tveka i sitt val? Och
för öfrigt hvarför skulle han tveka? Han hade ej ens ett
kopparmynt på fickan, hade icke husrum för den stundande
natten, ty jemte sina kamrater var han utkörd från den bostad
de gemensamt intagit efter sin ankomst till Stockholm. Han
visste dessutom, att han af de sina ansågs för ett ohjelpligen
förloradt barn. Genom sin död skulle han åtminstone befria
dem från den fläck, som ovilkorligen måste drabba familjerna
till dem, som tagit värfning på gardet. Han hade derigenom
förvärfvat sig någon rätt till de sinas medlidande; deras
deltagande skulle med återskenet af en stjerna följa honom i
hans våta graf. Det föreföll honom ljuft att tänka på döden.
Men ett borde han göra, innan han tog sista språnget: han
borde underrätta de sina derom, borde med några ord låta
dem förstå, hvarför han tagit afsked af lifvet; ty om han
icke gjorde det, kunde de lätteligep komma på den tanken,
att han fallit i af våda, ja kanske i rusigt tillstånd, då han
tvärtom led af både hunger och törst. Han hade gjort sitt
inträde i verlden som en öfverdådig rucklare; han ville
sluta som martyr. Så har äfven eländet sin ärelystnad.
Han beslöt gå in i en kryddbod för att skrifva dessa
afskedsord och styrde genast kurs på Drottninggatan. Men
vid det han strök förbi hörnet kände han någonting mjukt
rulla undan för foten. En plånbok låg på gatan.^ Han tog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
