Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Men ni vann jemt femhundra, såvida ni kan upptäcka
förfalskaren, ty jag har just i afton hört af säker person,
att i morgondagens tidningar kommer en kungörelse, hvari
öfverståthållarembetet utlofvar denna summa i belöning åt
upptäckaren. Det är först i dag man kommit under fund
med, att flere dylika sedlar blifvit utprånglade i bodarne. I
morse såg jag en af dem, och den var på håret lik dessa.
Mästerligt gjorda allesammans. Stort geni, men som får
kransen om halsen i stället för om tinningen. Nå, kan ni
erinra er utseendet på den som tappat plånboken?»
»Ja, det var ett vackert ansigte, något krokig näsa och
ovanligt röda kinder.»
»Godt! Er lycka är gjord.»
»Femhundra 1 Då räcker det också till ett glas punsch.»
»Strax. Men skynda genast till polismästaren, eller det
är så godt att herrn direkte går till öfverståthållaren och
det på ögonblicket.»
Studenten fick sitt glas punsch och tömde det.
»God natt nu, herr källarmästare och tack för god
kredit!» yttrade studenten, resande sig för att gå; »i morgon
kommer jag in och betalar.»
»Jag ger ingenting på kredit,» förklarade Norgren vresigt.
»Hvad ni här förtärt, har jag bjudit er på i dag. Det är för
första gången jag bjudit någon på min egen källare. Men så
har jag också aldrig förr sett så mycket falskt och så mycket
ärligt på en gång. Fortfar, unge man, så får ni kredit hos
hela verlden, hvilket är bättre än kredit på källare.»
Vår studiosus skyndade till öfverståthållarhuset och
befann sig snart i en tambur, der det stod en ordonnans af
Svea artilleri.
»Generalen tar inte mot så här dags,» upplyste
ordon-nansen.
Men i detsamma visade sig i tamburen, kommande
inifrån, en ung herre, hvilken styrde rakt på dörren till farstun,
utan att egna de innevarande någon uppmärksamhet. Men
så ådrog han sig sjelf så mycket större uppmärksamhet,
åtminstone af den ene bland dessa, nemligen studenten,
hvilken, liksom fastnaglad vid golfvet, länge stirrade på dörren
långt efter sedan den unge herrn försvunnit. Så stod han
en stund, då han hörde sig tilltalas af en annan person, en
officer i lifbeväringsuniform, öfverståthållarens adjutant.
»Hvem är ni och hvad vill ni?» frågade denne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
