Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lemnande honom med detsamma excellensens stångpiska, för
att användas till ifrågavarande familjklenoder. Vår juvelerare
inläser stångpiskan i en bordslåda bland andra dyrbarheter
och sätter derefter den stora beställningen i verket. Snart
äro de fjorton ringarna färdiga, tnnga af massivt guld. Det
återstår blott det silfverhvita håret, som i dem skulle
infattas. Juveleraren öppnar bordslådan. Men döm om hans
förskräckelse, när han icke mer finner den dyrbara
stångpiskan! Hustru, barn och tjenstfolk tillkallas, och den
strängaste räfst anställes.
Andtligen erkänner guldsmedens sexårige son, att han
en dag tagit fram stångpiskan ur lådan och lekt med den,
att han vid det tillfället haft husets katt till lekkamrat,
att begge hållit i hvar sin ända af salig excellensens
stångpiska och slitits om den, till dess katten, slutligen segrande,
sprungit bort med stångpiskan och gömt den, himlen vete
hvar. Detta var allt hvad man fick i dagen. Straffet följde
ögonblickligen på bekännelsen. Katten fick en spark och
sonen en risbastu, så att nog blef allan rättfärdighet i den
vägen fylld; men den välsignade stångpiskan kom det oaktadt
icke till rätta.
Vår juvelerare fann sin belägenhet ytterst obehaglig.
Hans goda namn och rykte, hela hans timliga välfärd hängde
på detta hår. I andanom såg han sig förlora den ena
kunden efter den andra, såg sig nära nog bragt till ruin; ty
hvad skulle verlden säga om en juvelerare, som icke bättre
vårdade sig om anförtrodda dyrbarheter, än att barn och
kattor fingé obehindradt leka med det enda, som återstode af
en bland jordens store och hvilket dessutom var bestämdt
att soip en relik förvaras led från led inom en lysande
högadlig ätt!
Ett djerft beslut måste fattas, och rådlös var vår
juvelerare ej. Allt vore räddadt, kunde han endast finna ett hår
likt salig excellensens, det månde växa äfven på en tiggares
hufvud. Han rusar ut i staden, synar noga hvarje hufvud
han möter, men förgäfves. Han besöker alla hufvudstadens
fattighus, ty det kan icke slå felt, att han åtminstone i något
af dessa, den fattiga ålderdomens frihem, skall finna den
enda skatt den fattige har gemensam med den rike, nämligen
silfverhåren. Han finner hufvuden mer eller mindre grå,
men intet så silfverhvitt som salig excellensens. Han börjar
eftertänka, om det icke erfordras någonting mer tryckande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
