Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och ingen syster i kärlek. Solen måste bort, om stjernorna
skulle kunna lysa, och en vacker dag blef Ida nedsänd till
Skåne, till en högadlig familj, något slägt med öfverstens
och som länge önskat sig ett slags sällskapsdam med
någorlunda börd och bildning.
Fröken Ida blef lika hjertligt välkomnad på det skånska
fideikommisset som hon var, när hon gjorde sitt inträde på
öfverstebostället. Det grefliga herrskapet, något till åren,
kände sig på det angenämaste öfverraskadt och uppfriskadt af
så mycken ungdom och skönhet. Det var, som om
kärleksgudinnan sjelf hade kört in på borggården i sin gyllene vagn,
omgifven af hvita dufvors flock, omfladdrad af myriader
guld-vingade fjärilar, omtonad af luftens alla sångarskaror, och
utan ringaste aktning för de svarta örnarna, som öfver
slottsporten uppehöllo det grefliga vapnet. Iion gick så godt som
hand ur hand mellan grefven och grefvinnan, hvilka aldrig
nog kunde prisa sig lyckliga att i sitt hus få emottaga så
många behag, parade med en anspråkslöshet utan like.
Jublet blef icke mindre, när den unge grefven, ende
sonen, fideikommissarien och husarlöjtnanten, inträdde i
förmaket. Ida hade redan af den äldre grefven och hans
gref-vinna blifvit tillsagd att hädanefter endast kalla dem »min
älskade onkel» och »min älskade tant», och allt detta var
lika ljuft att höra som det gick lätt att säga. Men när den
unge grefven, blossande af hänryckning och slutande Idas
begge händer i sina, bad att få kalla henne »min älskade
kusin» och att så af henne bli kallad tillbaka, då föll en
droppe malört i det gamla herrskapets bägare, och på
föräldrarnas panna uppsteg ett moln. Det blef, tyvärr, icke den
enda droppen och följaktligen icke heller det enda molnet.
Var det Venus som kommit, så hade hennes son Amor
bestämdt rest förbud och redan träffat sitt mål. Den unge
grefven blef vid första ögonkastet dödligen förälskad, och från
den stunden var han sig icke mera lik. Förr sof han tre
fjerdedelar af dagen; nu fick han på hela dygnet ej en blund
i sina ögon. Förr var jagt hans hufvudsysselsättning och
kortraffel hans hufvudnöje; nu slängde han bössan i vrån
och korten på elden — idel olycksbådande tecken, som icke
undgingo de bekymrade föräldrarna. Dessa, som tagit för
gifvet att sonen, i likhet med många andra af skånska
högadeln, skulle gifta sig med någon högförnäm och stenrik
engelska, sågo med fasa, hur dag från dag sonens olyckliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
