Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
växer. I visan nämnes också uttryckligen Cayenne. Men
ingen hade heller något emot att äfven dit förpassa
nationalförsamlingen, hvars majoritet, bestående af legitimister,
orlea-nister och bonapartister, var högst impopulär bland folket.
»Allmänna rösträtten återgifven,» yttrade en annan;
»c’est bienl Det är en krok med domkraft. Hela
Frankrike kan hänga sig på den.»
»Cavaignac och Lamoriciére häktade,» inföll en tredje;
»tant mieux! Skuggorna af dem, som stupade för deras
kar-tescher under junidagarne, få då ändtligen ro i sina grafvar.»
»Men se då bara till, att icke februarihjeltarne i stället
vända sig i sina,» tilläde en fjerde, hänsyftande på dem
som i februari 1848 stupade i striden för republiken.
»Och republiken räddad!» utbrast en femte; »soyons
amis, Cinna! Vargen räddar lammet.»
Jag kastade en blick uppåt gatan, fruktande för
ser-gents de ville. Men emot vanligheten syntes de icke till.
En sådan dag borde de väl vara på benen, och det voro
de nog. Men hvar voro benen?
I detsamma fängslades mina ögon af en bländande syn,
som närmade sig oss från Place de la Concorde. Det var
som såge jag en hel kolonn af lågor rycka an.
»Les carabiniers!» ropades omkring mig. Det var
morgonsolen som sken på karabinierernas gyllene kaskar och
harnesk. Det dröjde icke många minuter, förrän vi hade
dem midt ibland oss. De redo dock i sakta skridt, en
förtrupp och en eftertrupp. Men emellan dessa begge visade
sig Napoleon sjelf till häst med sin farbror Jerome
Bonaparte på högra sidan och general Magnan (den afdankade
Changarniers efterträdare) till venster. Presidentens
ansigts-uttryck var icke annorlunda än den föregående aftonen, då
han var värd i Palais de 1’Elysée. Samma halfslutna ögon,
samma stereotypleende. Dock tyckte jag, att han visade
sig mindre besvärad nu än när han blåste på tekoppen.
»Vive la république!» skallade det från gatan.
»Vive la répyblique!» ropade Napoleon sjelf, i det han
blottade sitt hufvud. Han uttalar u som y, hvilket redan
vid hans första inträde i Konstituerande församlingen 1848
stötte det franska örat.
»Au diable!» yttrade också helt nära mig en af dem
som nyss talat, »han prononcerar république så man kan
bli galen. Det går bestämdt lättare för honom att ropa:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
