Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
åldrar och klasser. Jag kom lagom för att få höra en ung
välklädd man, som från en upphöjd ställning talade till folket.
Jag kände igen ställningen, ett fantastiskt utstyrdt åkdon, ett
slags char med en hvit häst före. Den tillhörde vanligtvis
en högväxt och skäggig man med purpurmantel öfver
skuldran och gyllene kask på hufvudet. Han liknade en romersk
triumfator. Men hans affär var blyertspennor, dem han
dagligen sålde på denna plats, hållande långa och omvexlande
tal om allt det otroliga som kan göras med blott en enda
blyertspenna, och hur mycket mer då med ett helt dussin.
Derför såg han helst, att man köpte dussintals. Nu för
tillfället syntes ej triumfatorn till. Det var också en vådlig
dag både för hjeltar och blyertspennor.
Af den unge talarens ord uppsnappade jag ungefär
följande:
»Messieurs! Två dynastiska grenar äro redan
upptorkade, brutna, omöjliga. Bourbonen föll ohjelpligen 1830
och orleanisten lika ohjelpligen 1848. Det fanns en tredje
gren, som minnet af hjelteäran uppburit och vid hvilken
illusionerna hängde som en gyllene frukt. Det är den
napoleonska, den bonapartistiska. Men från i dag börjar
äfven den att göra sig omöjlig. Tålamod blott, och den
skall falla, utan att man behöfver röra den ens med eggen
af en bordsknif. Stick derför svärdet i skidan, Paris! Tiden
med sin lie fäktar i ditt ställe.»
Detta var just icke ett sätt att entusiasmera folk, tyckte
jag, och någon entusiasm förmärktes heller icke. Det kan
vara en siare den der, tänkte jag också, men det kan lika
väl vara en förstucken bonapartist, för att ej säga spion.
Jag lemnade Bastiljplatsen och kastade mig in på Boulevard
Beaumarchais. Den dagen var ingen folkbrist på
boulevarderna. Men de flesta sågo för mycket väntande ut, att
kunna räknas till de väntade. Jag hade icke gått många
steg, förrän jag mötte en numera afliden, men den tiden
mycket känd landsman, f. d. kommendanten på Vaxholms
fästning, öfverstlöjtnanten Åkerstein, hvilken redan ett helt
år uppehållit sig i Paris.
Han gick med sin vanliga höga originella mössa och sitt
harnesk under den röda västen. Hans originalitet inskränkte
sig dock icke till klädedrägten, hvartill äfven hörde mörkgrön
frack med ståndkrage samt stöflar med fyra tums bredd för
tårna. Han sträfvade efter att vara olik alla andra och var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
