Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
, La morgue är det stora bårhuset vid floden, Montmartre
den stora begrafningsplatsen för de norra stadsdelarna af Paris.
»Kände ni någon af de fallne?» var min nästa fråga.
»Nej, monsieur.»
»Pardon, monsieur! Kände ni någon?» hördes bakom
mig en sträf röst.
Jag vände mig om och mötte den forskande blicken
från en reslig polissergeant.
»Nej, jag kände ingen,» var mitt svar.
»Hvad intresse har ni då i att veta, hvem eller hvilka
som fallit här?» fortfor polismannen.
»Nyfikenhetens intresse, naturligtvis. Jag är främling,
som ni hör.»
Derpå helsade jag och gick. Jag tyckte, att
polissergeanten tog ett steg för att följa mig, och jag aflägsnade
mig utan att brådska eller se mig om, men kände mig
något lättare till sinnes, när jag ändtligen märkte, att ingen
hejdade mig. Napoleons polis har ett väderkorn som blifvit
verldskunnigt.
Jag fortsatte min väg utefter boulevarderna.
Folkhoparna ökades oupphörligen, tysta, men tankfulla.
Öfver-allt fann jag arbetare sysselsatta med att putsa boulevarderna
och taga bort blodfläckarna från trottoarerna, ett svårt
arbete, ty blod biter in, en envis anklag^re, som icke
släpper ordet ifrån sig och derför måste bort med våld.
De som spillt blodet, nog tiga de.
Jag såg en folkström bölja i riktningen mot Montmartre.
Jag slöt mig till den och följde med. Vi mötte folk som buro
täckta bårar. Alla blottade sina hufvuden för dem. I Paris
helsar man alltid .på döden. Men jag tyckte, att man då
bugade sig djupare än vanligt. Den blodiga döden är också
respektablare. Kanske var det mången, som på dessa bårar
såg den mördade friheten. Men den fasta tron på
uppståndelsen borde mildra sorgen.
Nu voro vi inom Montmartres begrafningsplats, i och för
sig sjelf en hel stad, men af grafmonument. Men i den
stunden hade ingen en blick för dem. Hvem tänker på
grafmonument, när de döda ligga ofvan jord! Yi upptäckte
genast till venster frän ingången en för tillfället uppställd
estrad af sammanslagna ohyflade bräder, en fot hög och många
fot lång, ty på den lågo, som i syskonsäng många, många
döda. Jag räknade till öfver femtio, men de flesta hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
