Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gården vid Gumshornsgatan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mest ansedda grosshandelshuset i Stockholm. Der fanns
endast matta i förmaket och inte en enda droppe vin dracks
om hvardagarne. En afton skulle äldsta dottern på börsbal,
och hon skickade efter en som klädde henne i håret. Men
när grosshandlaren fick se det, sa’ han: »Är du inte så
gammal att du kan kamma dig sjelf, så kan du så gerna
vara hemma från balen,» och från den stund fick ingen
hårkläderska sticka näsan inom hans dörr. Så var det då,
men hur är det nu? Nu finns det väl knappast någon
handtverksdotter, som inte låter kluta ut sig i håret, så hon
ser ut som hon hade en krokan på hufvudet. Ack, herr
kyrkoherde, det behöfs inte eld och svafvel för att förgöra
verlden. Lyx och flärd dra nog försorg derom.»
»Det der har nog sin riktighet,» medgaf kyrkoherden;
»men, min goda fru Strandlund, är ni rätt säker på, att ni
sjelf är alldeles fri från samma fel?»
»Hvem? Jag? Jag, som ännu går i samma klädning
jag burit i tio års tid!»
»Men det der skåpet?» yttrade kyrkoherden, i det han
riktade sina blickar mot ett större hörnskåp af valnöt; »jag
minns inte nu, hur många tusen lod silfver förvaras i detta
gamla skåp.»
»Hå kors!» utropade gumman; »det är ju helt annat
det; det der är saker af värde, och sådant kan väl inte
vara lyx!»
»Åjo men, och en dyr lyx till på köpet,» förklarade
kyrkoherden; »den är mycket dyrare än innanfönster och
mattor, för att ej tala om hårklädseln. Tänk, hur mycket
godt man kunde göra för hvad allt det der kostat! Hur
mycket för Gud och menniskor behagligt!»
Fru Strandlund skakade på hufvudet och ärnade svara,
ty på ord sparade hon ej, då hennes man i detsamma trädde
in, bärande i handen en gammal helstrumpa af ylle.
»Den der är stoppad både utan och innan,» anmärkte
kyrkoherden skrattande; »minsann ser den inte ut som den
vore dragen på ett riktigt ben.»
Så var det ock. Men benet var, liksom kung Midas’
öron, af guld. Den ena riksgäldssedeln kröp fram efter den
andra, och när de sammanräknades, utgjorde de den
smånätta summan af 43,000 riksdaler.
»Det var för väl jag kom att gå hit,» yttrade
kyrkoherden, med häpnad betraktande en summa som vida
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
