Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Madaskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förste förridare och hans kunglig höghet kronprinsens förste
löpare; jag är något slägt med dem, och begge kalla mig för
moster, och många andra komma med, och så kommer —
socker i botten, herre — en vacker flicka, riktigt fin flicka,
dotter till fanjunkar Stenberg på Andra gardet, fast nu ä’
begge föräldrarne döda. Hon kallar mig för moster, hon
också. Sektern kunde just ta sig en sväng med, för det
blir riktig musik, inga birfilare, utan två vid musiken. Jag
ba’ håboist Lund komma med, men han ville ha fem
riksdaler utom porter och varm mat. Men jag gaf honom sina
fiskar varma, så nog fick han varm mat, men portern får
han allt bestå sig sjelf.»
Hon gjorde ett uppehåll, hvilket Evers begagnade för
att försäkra, att ingenting skulle hindra honom från att
infinna sig. Derefter föll hon in med samma liflighet, ordande
om anordningarna för den stora dagen. Silfver och duktyg
»behöfde hon inte låna, gudskelof»; hon hade »om inte just
så mycket som Strandlunds», dock mycket mer än mången
»som primar med guldked om halsen och silfverhösken i
kängorna» o. s. v. Ändtligen begaf hon sig af med samma
raskhet i fötterna som i tungan.
Denna granne var på sin tid en märkvärdighet. Enka
sedan tjugu år, hade hon varit gift med en simpel nummerkarl
vid Andra gardet med namnet Flint, och man berättade
mycket om henne från den tiden. Så hade hon mången
vinternatt besökt sin man der han stod på post, iklädt sig
hans pels, kask och gevär och postat, medan han gick hem
för att värma sig. Vid ett sådant tillfälle öfverraskades hon
af dåvarande kommendanten, den välbekante öfverste Dævel,
under hans nattliga rond.
»Halt! Werda?» ropade hon oförskräckt och med
färdigt gevär.
»God vän!»
»Framåt!»
»Besynnerligt!» mumlade Dævel för sig sjelf, i det han
fortsatte sin ridt; »jag tyckte jag såg en kjol; men,» tillade
den gamle fruntimmerskarlen, »den måtte jag ha sett i
andanom.»
Efter mannens död höll hon någon tid krog, men slog
snart in på motsatt väg och höll nu mjölkmagasin vid
Tullgatan. Hon åtnjöt stort förtroende af många bättre familjer
och var kommissionär för sådana, som behöfde låna i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
