Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Madaskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tvänne manspersoner, af hvilka Evers endast kände den ene,
en mager medelälders man, som höll småbarnskola i
grannskapet. I en soffa visade sig tvänne fruntimmer, det ena
äldre och med purpurröda band i en ofantlig spetsmössa,
det andra en tjuguårig flicka utan annan hufvudprydnad än
de vackraste svarta lockar, hvilka
»svallade, som mörknad sjö
svallar kring en rosenö».
såsom det heter om Tegnérs Gerda. Den andra »rosenön»
gaf icke den första efter. Det var, såsom Madaskan dagen
förut yttrat, en »riktigt fin flicka».
»Det är säkert sekter Evers,» började den unga, resande
sig från softan. »Moster har varit så orolig; hon trodde
inte att herr sektern skulle komma. Tillåt mig presentera
skolmästar Lindström; jaså, herrarne känna hvarann. Vidare
herr åkar Pettersson, fru Pettersson ...»
»Fodermarsk Pettersson,» rättade frun i soffan med en
knyck på nacken. Fodermarsk, något mindre än hyrkusk,
var något mer än åkare.
»Och hvem är det som har den godheten att presentera
mig?» frågade Evers, på det behagligaste öfverraskad
af den unga flickans utseende.
»Mitt namn är Emma Stenberg,» blef svaret.
»Förmodligen en slägting till vår goda värdinna?»
»Ack, det är vida mer än slägtskap,» förklarade Emma;
»lika ömt som hon vårdade mina föräldrar ända till deras
död, lika hjertligt god är hon emot mig, numera näst Gud
mitt bästa stöd på jorden. Men jag måste underrätta henne
om er ankomst.»
»För all del, bryt inte af dansen för min skull!» bad
Evers; »unna mig i stället den äran att språka med er.
Näst välgerningar af godt hjerta, vet jag ingenting så
vackert som erkännandet och tacksamheten.»
Under det de unga tu samtalade, fortsatte de äldre det
samtal, som förmodligen blifvit afbrutet vid Evers’ inträde.
»Bara dumheter, kära skolmästare,» yttrade fru Pettersson.
»Nå, se här ett exempel till, frua lilla!» sade
skolmästaren. »En katt har en svans mer än ingen katt. Det
är ju så?»
»Nå, än se’n då?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
