Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Madaskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vid en yngling i fina sjömanskläder, ett slags sprätthök, som
oupphörligen hvisslade och knäppte med fingrarne, när han
talade med fruntimren.
Efter presenteringen, som försiggick med sedvanlig
högtidlighet, vidtog detta sorl af på en gång talande tungor,
som, närmast liknande biens surr i kupan, låter på afstånd
vida obehagligare än det är för dem som deltaga deri,
förmodligen derför, att det egentligen är sin egen röst man
förnimmer. Evers, ehuru mycket tillbakadragen i sitt
lefnads-sätt, var icke alldeles främmande i den s. k. stora verlden;
några gånger hade han varit på supé hos sin höge
förman, presidenten; men han tyckte, att samtalsämnena på
Madaskans soaré på det hela taget icke voro trivialare än
på åtskilliga bättre ställen, utom hvad angår formen eller
uttrycken, dessa mer eller mindre grofkorniga alltefter som
bildningens fernissa räckt till, och den räcker tyvärr ej
alltid till, icke ens der man säkrast väntar sig finna den.
Messing förblir messing, äfven om den, i ett eller annat hus
polerad, ser ut som guld. Evers slapp åtminstone höra
talas om väderleken, och hvad bryr sig väderbitet folk om
den! Men det talades mycket om åkartaxan.
»Taxan,» sade en, »är till blott till fördel för så’na
lat-drögar som ha råd att åka, och det är synd och skam, att
en fattig åkare inte får taxera sin körning, som en ann’
taxerar sitt arbete. Ena dagen mer, den andra mindre,
allt efter tillgång och behof. Vill jag ha min häst skodd
eller fäst, blir det efter ackorderadt pris med smeden. Men
hästar och folk, de ska stå till samma pris, om det oekså
regnar såtals eller är kallt så käftamentet fryser ihop.»
Det talades äfven om kronoutskylderna.
»Hur mycket fick du i taxeringen, du, i år?» frågade
en; »jag fick tjugu riksdaler, precis som i fjol.»
»Var det hela hybben, det? Jag fick tretti, jag,»
upplyste den andra med en viss stolthet.
Eget är att, när man inom de högre samhällsklasserna
ofta hör klagas öfver stora kronoutskylder, hör man deremot
de lägre skryta med dem. Härleder det sig från känslan af
ökadt välstånd, eller har man ett instinktartadt begrepp
derom, att om friheten är dyr, så är hon också värd hvad
hon kostar?
»Är det det sannt, att ni på landet stillar korna med
rofvor?» frågade en kogubbshustru enkekyrkrådinnan från
Sorunda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
