Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Diamantögon» och »cirkassiska gropar»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
knifstöten säkrast kunde träffa, under det den venstra armen,
grof och knölig som grenen af en ek, lyfte sig till parad
mot värjan.
Frans v. K**, som visserligen anade, att han förut haft
att göra med dessa grofva armar, men derjemte insåg, att
•han härvidlag endast borde gå försvarsvis tillväga, begagnade
sig af detta uppehåll, makade sig allt närmare intill porten,
kom lyckligen ut på gatan och satte af i fullt språng för
att skaffa förstärkning, ty han tvifkde icke ett ögonblick
på, att det var samma grofva förbrytare polisen då som
ifrigast slog efter. Men det förgick en qvarts timme, innan
det lyckades honom att i denna ödsliga trakt finna folk,
och när han ändtligen, behörigen eskorterad, återsåg huset
med svarta porten, befanns Mörkret lika folktomt som
Nunnornas gård.
Emellertid trodde man sig genom vår gradpasserares
senare äfventyr ha funnit den rätta ledtråden, och man
lyckades också få i dagen, att ett år förut en person med
den svartmuskiges utseende arbetat på ett litografiskt tryckeri
i staden. Men dervid stannade det, och inom ett år var
hela den saken glömd, liksom så mycket annat.
Men inemot fem år efter Frans v. K**s gradpassering
i Stockholm mottog notarien Sjögren följande skrifvelse från
honom:
»Kära brorl
Flärmed sändes femte eller sista betalningen af mitt lån
i Banko-diskonten. Så är jag nu den skulden qvitt, gudnås!
Jag har under två och ett halft års tid haft åtminstone
något att tänka på och arbeta för, och det är dagens
sanning. Du minns, att jag i Stockholm klinkade litet på piano,
och du minns kanske ock, att jag hos instrumentmakar
Rosenvall, i hvars hus vi umgingos, lärde mig stämma
sådana. Nåväl, jag tog mig för att ge- lektioner i musik för
24 skilling i timmen och stämma piano för 1 rdr pr styck.
Jag hade fullt upp att göra, och allt gick bra. Om
Bankodiskonten och du, som gått i borgen, ha en god tanke om
mig, hvilket kommer mig till pass i en framtid, så är det
mina lektioner och min stämnyckel jag derför har att tacka.
Men en dag blef jag befald till min öfverste. »Hvad tunnor
tusan tar löjtnanten sig till 1» ropade han emot mig; »passar
Bilder ur verkligheten. V. 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
