- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Berättelser 5. Bilder ur verkligheten. Del 5. Utgifven efter författarens död /
85

(1889-1892) Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En liten jernvägsscen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

En liten jernvägsscen.




Säger du, att det ligger prosa i jernvägarne? Är det då
icke poetiskt att genomila bergkonungens palats, att
öfverflyga vatten, att medföras af ånghästen, som sopar
molnen med sin svarta guldpaljetterade man och som, så
tung och hjulbent han är, kan göra språng i luften, dem
ingen skald gör efter? Och den der ångpipan, som skär i
dina öron, har du ej någon gång lyssnat till henne, lyssnat
med längtan och oro, med glädje och hopp? Hon bebådar
ankomsten af tackjern och korn, men äfven af vänskap och
kärlek.

På Hannovers bangård väntade jag en dag på ett
jernvägståg norr ifrån. Bland de väntande befann sig en ung
qvinna, smakfullt klädd och strålande vacker. Hon var
judinna; sådana ögon tänder blott österlandets sol. Hon
syntes i yttersta grad orolig och blickade oupphörligen mot
norr. Ibland smålog hon dock, liksom hon redan funnit hvad
hon sökt. Sådana blickar genomtränga oändliga rymder.

Ändtligen kom jernvägståget. Den unga damen ilade
det till mötes, vände om och följde med tillbaka, mönstrande
vagn efter vagn. Nu gaf hon till ett anskri och öppnade
sin famn, fågeln lik som slår ut sina vingar. Det var
någon hon ville flyga emot. Knappast hade tåget stannat,
förrän ur en af vagnarne hoppade en ung man. Åter ett
anskri, och nu hvilade hon i hans armar.

Vacker hvila! Hon slingrade sig kring honom, som
guirlanden kring majstången. Hon fattade honom i
polisongerna — ett praktiskt tag — och förde hans ansigte till
sitt, öga till öga, mun till mun. Hvilken himmelsk
beräkning! Hon fläktade bort dammet från hans resväska och
hatt, hon tålde ej ett damkorn mellan sig och honom. Hon

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:26:28 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/5/0087.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free