Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Satans krok!» mumlade han. »Jag begriper inte hvar
jag hade ögonen.»
»Bättre dock att sätta näsan på sig sjelf än på andra,»
menade jag; »men är du säker på, att det var den rätta
hon sist visade oss?»
»Jo, nog är det så. Jag tycker hvad de ska grina på
min bekostnad.»
Vi befunno oss nu utanför porten, och som vi hade
olika vägar, tog min kamrat ett steg för att gå sin, då jag
hejdade honom.
»Men hvem är hon egentligen? Hvad heter hon?»
frågade jag.
»Jag tror att hon heter Linder, fru Linder, och är
enka.»
»Känner du något vidare om henne?»
»Hon hyr en större våning vid Regeringsgatan och
tar hvarje afton emot medlemmar af diplomatiska kåren.
Förmodligen en finare spelklubb, dit ingen oinvigd slipper.»
»Och det är allt hvad du vet?»
»För ett par somrar sedan höll hon restauration på en
af de ångbåtar som göra turer mellan Stockholm och
Lübeck, och det lär varit under en sådan tur som ryske
minist... men se der ha vi henne igen, med sina begge
kavaljerer. Jag ville bra gerna veta, hvem den andra
stormakten är, ty den första anar jag lätt. Vänta, jag kommer
strax tillbaka!»
Derefter smög han sig bort mellan vagnarne, under
det jag drog mig närmare hörnet af huset. Diplomaternas
drottning sysselsatte mycket mina tankar. Jag hade i hennes
ansigte trott mig återfinna drag, bekanta från en länge
sedan förfluten tid. Jag var säker på, att jag förut sett
dessa stora, svarta ögon; hon hade bestämdt varit med i
någon af de märkligare händelser jag sjelf upplefvat, och
jag ansträngde af alla krafter mitt minne; men minnet, som,
när man minst önskar det, kan komma midt i natten och
störa vår ro, är ofta otillgängligt för våra varmaste böner.
I detsamma for en vagn från porten, och ögonblickligen
derpå var min vän grosshandlaren hos mig.
»Nu vet jag,» förklarade han, »de demaskerade sig,
när de väl kommit upp i vagnen.»
»Nå?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
