Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fruntimret — väntade dem vid ett supébord, dignande under
silfver och kristall, doftande af utsökta rätter.
Man hade lyckligt hunnit med den första och sköljt
ned den med ett glas ädelt vin, då nöjet oförmodadt stördes
af ett utrop från drottningen, så genomträngande, att den,
som icke ännu tömt sitt glas, stälde det otömdt tillbaka
på bordet.
I matsalen visade sig en främmande mansperson —
ingen hade sett när han kom in — ytterst tarfligt klädd,
magert, gulblekt ansigte, men ett par gröna, starkt lysande
ögon, som, djerft mönstrande den ena gästen efter den
andra, slutligen riktades mot värdinnan med den verkan,
att hon med händerna för ansigtet nedsjönk på en stol.
Det uppstod en stund af pinsam tystnad.
»Comment vous portez-vous?» började ändtligen
främlingen; »Wie geht’s? How do you do? Kak sie maite?
Ty jag kan äfven ryska, som ni hör. Jag har till och med
kunnat hebreiska i min barndom. Hebreiskan borde vara
diplomaternas språk, ty det läses baklänges, går motsols
och raderna se ut som knyppelspetsar.»
»Hvem är ni?» frågade en af gästerna, som ändtligen
hunnit lösgöra sig från den häpnad, som gripit alla.
»Jo,» svarade främlingen, »förr var drottningen der
min hustru; men nu, efter hvad jag kan finna, är jag
blott kungen-gemålen. Annars heter jag helt enkelt Ask,
f. d. handlande i Vestervik och f. d. fånge på Malmö
fästning.»[1]
»En fånge! Fästningsfånge!» ropades från alla sidor
af bordet.
»Men som stått ut sin pers,» förklarade Ask, »och jag
har frisedeln på fickan. Ingenting är väl naturligare, än
att mannen efter sju års ofrivillig skilsmessa tager in hos
sin hustru. Hon har förkofrat sig, ser jag; men det har
jag omöjligen kunnat göra. Det är fångbevakningen, men
icke fången, som den lotten är beskärd.»
Åter en djup tystnad. Det artade sig till en
förveckling, svårlöst för sjelfva diplomatien.
»Man bäfvar för mig som barn för busen,» började Ask
ånyo, »och man gör orätt deri. Visst har jag haft mina
hyss för mig i mina dar, men så har jag också fått sota
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
