- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Berättelser 5. Bilder ur verkligheten. Del 5. Utgifven efter författarens död /
115

(1889-1892) Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

för dem och åtskilliga andra med mig. Jag hade en olyckskamrat,
som satt dömd för det han brutit sig in, icke i ett
land, utan i ett skåp. En annan satt på lifstid för det han
tuttat på, icke en stad, utan en tobakslada. Jag satt för
det jag ville ta in mina varor tullfritt, såsom de utländska
diplomaterna få göra, men tullbetjeningen satte sig deremot
och ... Men hvart fan tog våra gäster vägen?»

Saken var den, att under det Ask fortsatte sitt
inträdestal, smög sig den ene efter den andre sin väg, så att
han, innan han visste ordet af, befann sig ensam med sin
hustru.

»Det var delikat gjordt,» erkände Ask; »jag hade gjort
detsamma i deras kläder. Nå, Mina lilla, har du då inte
ett enda välkomstord för din man? Trogen har jag varit,
lita på det. Man hade när som helst kunnat ta mig på
den qvist man satte mig. Hvad nu särskildt angår dig, min
lilla gumma, så är det blott en sak, som förvånat mig, och
det är, att du vågat fara öfver oceanen fram och tillbaka,
du som är så sjösjuk.»

»Diplomaternas drottning» syntes alldeles tillintetgjord.
Osäkert är, huruvida hon någonsin tänkt på sin man under
den tid han utstod sitt straff; men om hon gjort det, var
det troligen i det hopp att aldrig se honom åter. Derför
kom slaget riktigt förlamande.

»Nåväl,» återtog mannen, »medan du sansar dig, vill
jag göra heder åt din konst som värdinna. Ah, hjerpe!
Det var inte i går jag åt fågel. En gång flög en sparf in
i min cell. Genast tänkte jag på stekta sparfvar och ville
plocka honom. Man jag hade inte hjerta dertill, utan lät
honom flyga. Jag visste ju sjelf af egen erfarenhet, hvad
det vill säga att ligga på halster ... Men hvart går du,
Mina? ... Som du vill ... Godnatt! Vi träffas väl vid
kaffebordet i morgon.»

Värdinnan gjorde som hennes gäster och gick ut samma
väg. Sedan Ask släckt hunger och törst, och han hade att
släcka med, gick han in i de inre rummen. Han betraktade
de många, nu öfvergifna spelborden, dröjde en stund vid
de rika polangerna, små högar af dukater. Diplomaterna
spela endast om guld, när de ej spela om folk och länder.

Ask rörde ej vid högarne, gick vidare och befann sig
slutligen i en sängkammare, värdig en drottning. Han såg,
bland mycket annat dyrbart, en hög, bäddad imperialsäng,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:26:28 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/5/0117.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free