Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pelle Dubb.
>»5)å hette en student i Upsala åren 1830—32. Fadern
var landthandlande i Medelpad. Modern, tyska till
börden, hade medföljt det första positiv, som med sina toner
hugnade Norrland. Bekantskapen gjordes på en marknad.
Fadern, som var road af musik, gifte sig med positivspelerskan,
hvilken — jag upprepar sonens egna ord — »med stor
musikalisk talang förenade nacken färdighet i tyska språket».
Pelle Dubb var stor, stark, ansigtet trefligt nog. Han
ansågs af de flesta för mycket inskränkt; men man var
aldrig rätt säker på, om det icke dolde sig en udd äfven
under hans enfaldigaste ord eller handlingar, och visst är,
att han syntes leka med allt, utan ringaste tanke på följderna.
Jag gjorde hans bekantskap en q väll, när allmänna sången
var ute. Han gick bredvid mig i första basen och skrek i
mitt öra: »Vikingasäten, drumliga hundar», i stället för
»åldriga lundar» med mera dylikt, som icke gerna kunde
göra honom odödlig. Det var först efter sin tentamen för
professor Geijer som han blef allmännare bekant.
»Herr professorn har kallt inne hos sig,» anmärkte
Pelle Dubb genast efter sitt inträde.
»Norrländing och frysa!» anmärkte Geijer, dragande
på mun; »vi få då hålla herrn varm.»
»Ha vi inte ändå, herr professor, gjort väl mycket
väsen af våra konungar?» frågade Pelle Dubb.
En mera ömtålig fråga kunde näppeligen ställas till
den, som en gång sagt, att »svenska folkets historia är dess
konungars». Också var det med stora ögon Geijer stirrade
på Pelle Dubb.
»Ar det herrn som skall tentera mig eller jag herrn?»
frågade tentator med skäl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
