- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Berättelser 5. Bilder ur verkligheten. Del 5. Utgifven efter författarens död /
143

(1889-1892) Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

En gammal landskomminister.

n dag år 1849 var jag på ett kortare besök i Upsala.
_ Morgonen derpå, som var en söndagsmorgon, begaf
jag mig ut till Östuna socken, omkring halfannan mil från
Upsala, för att få göra bekantskap med en person, den jag
aldrig sett eller stått i något förhållande till, men om hvilken
jag hört mycket talas, nämligen den dåvarande åttiotvåårige
komministern i Östuna, ett annex till Lagga. Hans namn
var Lars Österlind. Jag hade hört Atterbom, blommornas
skald, förklara, att han af ingen predikan känt sig så
uppbyggd som af dennes, och deruti instämde ett par ännu
lefvande ledamöter af sjelfva teologiska fakulteten. Son till
en torpare inom samma socken, hade Lars Österlind aldrig
tjenstgjort på något annat ställe än der, och under hela
sin långa tjenstetid icke en enda gång begärt tjenstledighet;
och blott en enda gång, sedan han tog pastoralexamen,
hade han visat sig i Upsala och då väckt uppseende för
sin hufvudbonad, hvilken förskref sig från ett föregående
århundrade. Helgdagshatten, kopparröd af ålder, ofantlig
till höjd och bredd samt med djupa bucklor eller gropar
efter många års regn, stämde åskådarne till mycken
munterhet, hvilken dock genast förbytte sig i vördnad vid anblicken
af det vackra, milda ansigte, som ännu genom så många
vintrar strålade fram under den vidunderliga hatten.

»För att spara ljus brukar han vinterqvällarne sjunga
psalmer för de sina,» yttrade Atterbom, »och de som lyssna
till dem, nog se de mer än hvad man ser vid vaxljusens
sken i praktens och rikedomens salar.»

Det var vid gudstjenstens början jag inträdde i den
enkla kapellkyrkan. Jag såg en prestman med krokig rygg,
men det oaktadt af ovanlig längd, skrida uppför trappstegen

Bilder ur verkligheten. V. 10

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:26:28 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/5/0145.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free