Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En Garibaldis fältkamrat.
Några äfveiityr ur Italiena befrielsekrig.
Förord.
/n söndagseftermiddag mot slutet af april 1864 befann
jag mig bland de promenerande i Florens’ Casciner.
Cascinerna äro för Florens hvad Djurgården är för Stockholm.
Men Stockholm skulle icke vilja byta ut Djurgården mot
Cascinerna. Cascinerna äro mycket mindre, icke det ringaste
kuperade, och ehuru Arnofloden stryker tätt invid, sakna
de vatten de tider af året, då vatten bäst behöfdes. Om
sommaren liknar Arno, liksom Italiens floder i allmänhet,
en ofantlig fästningsgraf, fyld med sand, genom hvilken
en bäck, knappast skönjbar, med möda slingrar sig fram.
Cascinerna äro dock rika på alléer och högstammiga.träd af
alla de härliga slag Italiens jord framalstrar.
Våren hade kommit. Platanerna började slå ut sina
löf och akacierna sina blommor. Camelian, som redan i
två månader blommat på kall jord, hade nyss fält sina blad.
Men på hennes graf blomstrade i full fägring liljekonvaljen,
löfkojan och syrenen, hvilka, jemte resedan, fylde luften
med balsamiska ångor.
Cascinerna voro, som vanligt helgdagarne, öfverfylda af
promenerande till fots, till häst och i vagn. Jag sällskapade
med tvänne »Garibaldi», ett gemensamt namn för alla dem,
som tjenat under lejonet på Caprera. Begge hade varit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
