Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med artilleri och kavalleri, väntade honom vid Calatafimis
eller Alcamos bergskedjor.
Tidigt på morgonen den femtonde uppnåddes Vita, en
by en half mil från Calatafimi. Der hölls krigsråd,
hvar-efter Garibaldi gaf order till allmänt framryckande och
kastade dervid ut på tiraljörkedja hela sitt romerska kompani
under Menottis befäl. Hvarenda man i detta kompani var
en mästerskytt, som aldrig förfelade sitt mål.
Sedan nu den lilla skaran, utan att möta motstånd,
genomträngt en tät skog af resliga pinier, befann den sig
på en öppen del af den bergplatå, på hvilken de marscherat,
begränsad af höga kullar, en ryggrad af Calatafimis berg,
som norr- och söderut försvunno i fjerran. Det var ett
pass, hvaraf en Leonidas kunnat göra ett Termopyle. Nu
var det Xerxes som innehade Termopyle mot Leonidas, ty
kullarne voro helt och hållet beklädda med kungliga trupper
till häst och fot.
»Jag hade nästan förmodat,» yttrade Garibaldi till sin
omgifning, »att de med sitt rytteri skulle mottaga oss på
denna plats. Men aldrig gå de kungliga en till mötes:
alltid måste man uppvakta dem. Aha!» tilläde han, när det
fiendtliga artilleriet började spela från höjderna, »de bjuda
oss åtminstone ett hjertligt välkommen. Kamrater 1» ropade
han med rösten af en titan, som hördes öfverallt,
genomträngande kanonernas dån, »kamrater! Der är vägen till
Palermo!»
Ett härskri besvarade denna välkända röst, och nu bar
det framåt med stormande vågors fart och oemotståndliga
styrka. Sin vana trogen, ilade Garibaldi mellan bataljonerna.
I sin vida, röda, för vinden fladdrande mantel liknade han
en demon omgifven af eld, och som demoner stormade
hans soldater. Genom kanonernas och handgevärens
korsande eld skallade Garibaldihymnen, men hvarje komma i
texten var som en sabel, hvarje punkt som en kula af bly.
På hvarje dödshugg följde »Evviva la libertå!» Bergens
genljud mångdubblade, rytande, stridens dån. Vid sidan af
menniskan, när hon rasar, blir tigern ett lam, örnen en
dufva. I sådana stunder har afgrunden knappast någon
djefvul, som icke skulle buga sig för mästerskapet hos
Guds afbild menniskan.
Vid ett tillfälle, och under det striden pågick som
hetast, omhvirflande de kämpande med rök och dam,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
