Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till segern. Jag är afundsvärdare än han. Jag medför till
honom sjelfva segerns gudinna.»
Flere ord vexlades ej, ty sedan Landolfo genom ett
ilbud underrättat Garibaldi om förhållandet, satte sig den
oväntade reserven i rörelse och uppnådde snart valplatsen.
Den kom lagom för att se trikoloren vaja på hvardera af
de begge höjder, mellan hvilka vägen till Palermo bär. På
denna väg, numera fri, kastade sig den lilla ryttartruppen,
sättande öfver döda och sårade efter de kungliga trupperna
under deras vilda flykt mot Palermo.
Snart märkte dock Landolfo, att den sköna anförarinnans
kind, nyss blossande röd, alltmer började blekna, och han
såg henne vackla i sadeln. Att göra halt, mottaga den
af-svimmade i sina armar och föra henne till foten af ett
skuggande oljoträd, var för Landolfo ett ögonblicks verk.
Sedan han lemnat henne i några trognes vård, steg han till
häst och fullbordade, i spetsen för ryttarne, förstörelseverket.
Återkommen, mötte han sin general, den han genast förde
till det ställe, der han lemnat Alcina. Hon hade_ redan
återfått sansen, men stödde sig blek och matt mot sin
om-gifning.
»Ack!» suckade hon, i det Garibaldi slöt henne i sina
armar, »ack! Jag är en dålig hjeltinna. Dessa fasansfulla
scener ha nedslagit hela mitt mod!»
»Tacka för det fridens och kärlekens Gud!» tröstade
henne Garibaldi. »Det har varit mitt grymma öde att
nödgas egna hela mitt lif åt ett yrke, som jag hatar af
hela min själ. Men qvinnans bör det aldrig under några
vilkor blifva. Man har sagt om Annita, min maka, att hon
följde mig i kulregnet och for lika vildt fram som jag.
Hon följde mig, ty hon var troheten sjelf och försakelsen.
Men ingen bloddroppe fläckade hennes hand, om ej det
blod hon strök bort ur en klufven panna eller från ett
sönderskjutet bröst. Först efter striden började hennes
verksamhet, och fältet för den var alltid stort, liksom det blodiga
fält ni här ser framför er. Qvinnans plats är icke_ der man
förstör, utan der man helar. Der är er plats, signorina!
Der helsar jag i er Siciliens hjeltinna!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
