Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Berättelser efter klockaren i Danderyd ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sin stol närmare min för att lyssna till berättelsen om mina
äfventyr på förmiddagen, under det mina ögon oafbrutet
följde värdinnan och alla hennes rörelser.
Ändtligen var bordet dukadt och anrättningen färdig.
»Så håll då i Guds namn till godo,» uppmanade nu
värden, »och ursäkta tarfligheten för välmeningens skull.»
Jag höll till godo. Jag glömde att det kanske var en
fattig klockares hela skafferi som jag plundrade.
Det dröjde icke länge förrän jag jemväl glömde alla
dagens vedermödor och snart kände jag mig i stånd att
fördraga allt — till och med Sebastian Bachs fugor.
*
Från den dagen besökte jag ofta klockaregården, i
synnerhet om aftnarne, när jag visste att klockaren var
hemma. På hans och hans hustrus begäran tog jag
vanligtvis med mig åtskilliga romaner, som medföljt min
kappsäck från Stockholm, för att uppfriska sinnet efter det
befarade tråkiga tröskandet med katekesen. Dessa romaner
uppläste jag högt för mitt värdfolk och höll ut dermed
ända till solens nedgång.
Man klandrar romanläsningen förnämligast derför, att
den anses göra ungdomen alltför begifven på hvarjehanda
slags äfventyr. Men var det mindre med äfventyr i Ludvig
XIV:s tidehvarf, då man mindre skref romaner än nu?
Tvärtom. Om man icke skrefve romaner, skulle vi sjelfva
af vårt eget lif göra sådana. Bättre då att blott behöfva
läsa dem och derigenom vinna en verldserfarenhet, som
annars kunde stå oss ganska dyr; ty skulle vi sjelfva erfara
all den fröjd och allt det elände, som vi beskrifva, läsa
eller höra talas om, skulle vi efter några månader vara som
ett par utslitna skor.
Dock torde man icke böra rekommendera röfvarromaner,
som i min och mina jemnårigas barndom glupskt slukades
af gamla och unga. Hade Schiller kunnat ana, att hans
»Die Räuber», hvilka så många gånger från scenen tjusat
oss, skulle gifva lif åt hela den röfvarliteratur, som i början
af detta århundrade öfversvämmade Tyskland och sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Jan 6 18:26:44 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/6/0022.html
