Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Berättelser efter klockaren i Danderyd ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Erik!» ropade hon efter honom.
»Vill du mig något, Karin?» frågade han, vändande
sig om.
»Jag vill säga dig något.»
»Hvad då?»
»Jo, ett ord så godt som två.»
»Och detta ord?»
»Jo, du talar sträft och går klumpigt,» svarade Karin,
jemförande honom med sin lille matros, som alltid sjöng så
väl och rörde sig så ledigt.
Erik betraktade henne en stund med en blick af smärta.
Derefter gick han, utan att sedermera kallas tillbaka.
Karin såg länge efter honom. Hennes ansigte hade
plötsligen blifvit blekt; det var som hade en hvit sky lägrat
sig öfver detsamma. Men den hvita skyn försvann snart,
och blomstrande som förr, stolt som förr, inträdde hon i
sina föräldrars boning.
Dessa, bestörta öfver det afslag hon gifvit Erik,
försökte med lock och pock beveka henne; men hon var
obeveklig. Hon såg nästan gladare ut, än hon vanligtvis
brukade vara, och skämtade till och med öfver den korg
hon gifvit den stackars Erik, gnolande dervid på den lilla
matrosens visa:
»Svårare seglats man sällan finner
Än den som sker på lyckans haf.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
