Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Berättelser efter klockaren i Danderyd ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han såg Karin med sitt långa utslagna hår dansande
bland hvirflarne af de gula löfven, dem höstvinden skakat
ned från de suckande träden.
Den befängda fantasibilden hade brustit som en bubbla
vid verklighetens hårda andetag, och när den brast, såg
den arma flickan sin lyckas farkost ohjelpligen sjunka, såg
blott mörker och
förtviflan lägra
sig öfver det djup
som slukat dess
sista spillror.
Smörblomman
i Danderyd
hade blommat ut.
Karin var
vansinnig.
På det
dårhus, dit hon
fördes, egnades
henne den ömmaste
vård, ty icke blott
hennes föräldrar,
utan äfven Erik
och hans hustru
jemte andra
vänner omgåfvo
henne med sitt
deltagande och sin
hjelp. I fyra års
tid satt hon i sin
snygga, rymliga
cell, gripen af ett
stilla vemod och
lekande med sitt långa gula hår, utan att tala, utan att
igenkänna någon af sin omgifning.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
