Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Berättelser efter klockaren i Danderyd ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Himmelens Gud!» skrek han nu till, hårdt kramande
sin hustrus hand; »du har rätt, jag ser skenet, och det
kommer från ett fönster i kyrkan; det kan inte vara från
något annat ställe... nu ser jag det tydligare...»
»Gud vare oss alla nådig!» ropade hustrun, fattande
sin mans arm.
Klockaren stängde till fönstret, rusade till elddonen
och tände ljus.
»Skynda dig,» ropade han nu i sin ordning till
hustrun, »kasta något öfver dig och spring på ögonblicket
för att väcka drängen och pigan, medan jag tar på mig
kläderna... Jag måste dit, jag måste ha reda på hvad det
är... Ingen har varit i kyrkan på tre dagar, och
kyrknyckeln har under tiden inte varit från väggen.»
»Jag kan inte röra mig ur stället af förskräckelse,»
stammade fru Malm; »du får inte gå dit, Malm! Du kan
inte...»
»Jag måste dit, om också hela afgrunden stormat min
kyrka!» ropade klockaren, under det han kastade på sig
kläderna.
Fru Malm ilade ut för att väcka tjenstfolket.
Ändtligen klädd, sprang Malm till den vägg, på hvilken
den stora kyrknyckeln vanligtvis hade sin plats, som var
midt under klockarens bössa.
Klockaren studsade. Hvarken nyckel eller bössa funnos
på sitt ställe.
Klockaren letade på andra ställen, han vände upp och
ned på allt som fanns i rummen, men lika fruktlöst: bössa
och nyckel hade försvunnit.
Funnos några dimmor af ruset ännu qvar i klockarens
hjerna, så var anblicken af den tomma väggen i stånd att
helt och hållet skingra dem.
Klockaren stannade midt i salen, liksom fastväxt vid
golfvet och med begge händerna för pannan. En blixt
genomflög hans hufvud, ett minne från aftonen.
Han erinrade sig, att fanjunkaren tagit ned bössan från
väggen utan att hänga upp den igen. Han kom ihåg
mycket och lade tillsammans allt hvad han kom ihåg.
Summa summarum: en misstanke, som icke utföll till
den artige fanjunkarens fördel.
I detsamma inkom hustrun, blek och med hopvridna
händer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
