Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Berättelser efter klockaren i Danderyd ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han drar af stöflarna och sveper om sig den råa
kohuden på det sätt, att hornen öfver hans hjessa falla ner
öfver hans ansigte.
Så rustad och med yxan i ena handen, som blifvit
blodad vid beröringen med denna ovanliga maskeraddrägt,
öppnar han kyrkdörren, men så varsamt, att ej det ringaste
knarrande ljud åstadkommes.
I strumplästen står han nu i sin gamla välbekanta
kyrka med tillbakahållen andedrägt och spejande blickar.
Det djupaste mörker herskar i kyrkan, men från den
sidan, der sakristian är belägen, hör han tydligen ett buller,
liknande de ljud som samfäldt uppkomma vid en jernboms
afsågande och uppdyrkandet af ett lås.
Lättfotad som en katt skrider han framåt öfver den
stora gången och stannar utanför sakristians dörr, hvilken
väl är stängd, men icke så att ej en ljusstrimma inifrån
tränger ut i kyrkan.
Han står nu der, men hvad har han nu vidare att
göra?
Om han sprunge in i den upplysta sakristian och med
yxan anfölle kyrkorånarne, vore det allt för möjligt, att
bofvarne, hvilkas tro på Hin onde han för öfrigt icke var
riktigt säker på, kunde lätt nog genomskåda förklädningen
och med samma lätthet förpassa honom in i evigheten, utan
ringaste respekt för dens odödlighet, hvars roll han denna
natt åtagit sig att utföra.
Dessutom var ju här mindre fråga om att våga en
äfventyrlig strid mot välbeväpnade banditer, än att rädda
kyrkans dyrbarheter, det måste nu gå med de förra huru
som helst.
Klockaren besluter att icke gå in i sakristian, utan
stanna qvar i den mörka kyrkan, såsom den lämpligaste
scenen för det spektakel som nu skulle spelas.
Men Hin onde borde på något sätt gifva sig till känna,
innan rånarne uppbrutit skåpdörrarne i sakristian och
anammat kyrkans silfver, hvilket, om de väl en gång fått
det i handen, möjligen kunde gifva dem mod att trotsa
helvetet och hela dess anhang.
Klockaren, obekant med den parlör Hin onde begagnar,
när han sjelf och icke genom andra sköter sina affärer,
bestämmer sig för Rosenkullas språk, hvilket, om det just
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
