Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Berättelser efter klockaren i Danderyd ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ni bör inte se bister ut för det... Men, min Gud, tänk
om jag fått kopporna!»
Hvad hade det gjort! höll Petter på att säga, men teg
dock visligen. Anade han kanske att detta yttrande föga
skulle ha sympatiserat med den unga vackra damens tanke
i denna sak?
»Men så bjud mig då er arm, ni ser ju hur trött jag
är!» påminde hon, utan vidare krus läggande sin om
Petters.
Petter såg sig skygg omkring. Ibland blyges man för
sin lycka.
»Nu kan jag berätta er, att jag ändtligen fått bref från
min direktör,» återtog hon, under det de fortsatte
promenaden hemåt; »han är nu i Gefle med sin trupp, och jag
måste ovilkorligen resa dit i morgon.»
»I morgon, redan i morgon!» mumlade Petter, icke
nöjd med den underrättelsen.
»Är det för tidigt, det, kära Alm?... Har jag inte
länge nog legat er alla till last?»
»Jag kan just inte säga det,» menade Petter; »tvärtom
har det varit så roligt...»
»Att ligga sjuk på Ensta?» afbröt hon honom
skrattande.
»Ack, min Gud, inte kunde det vara min mening!»
svarade Petter, som blott menade, att en sjukskötare icke
alltid har så tråkigt.
»Om ni i eftermiddag ville följa mig till Malmens,»
yttrade hon vidare, »så fick jag ta afsked af dem... Detta
afsked kommer att smärta mig.»
»Och äfven dem, de hålla mycket af er,» sade Petter.
»Det kostar också mycket på mig att skiljas från er,
goda Alm!» försäkrade hon.
»Och äfven jag... äfven jag skall...»
»Men, min Gud, ni blef så blek i en hast!» ropade
Aurora och stannade.
»Åh nej,» lugnade henne Petter, »jag är ibland något
ansatt af svindel och det när jag gått mycket... I dag har
jag säkert marscherat mina två goda mil... Men låt oss
fortsätta vår väg, det är bättre nu.»
»Ni som annars ser så stark och frisk ut,» fortfor hon
ännu orolig, »har ni aldrig talat med herr Malm om denna
åkomma?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
