Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Berättelser efter klockaren i Danderyd ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lyssnande vänner knappast förmått draga på munnen åt hans
äfventyr.
Han såg i denna stund så olycklig ut, att fru Malm
bittert ångrade sin sista fråga.
Klockaren, för att godtgöra sin hustrus fel, började nu
tala om hvarjehanda andra saker.
Han visade, huru nödvändigt det vore för Petter att
genast taga gästgifveriet om händer; att använda det lilla
han ärft efter sina föräldrar till att sätta gården i stånd;
att utvälja åt sig en god och förståndig hustru; att lefva
upp igen i sina barn, dem han skulle uppfostra i tukt och
Herrans förmaning; att ingen dödlig funnes som icke haft
sina dårskaper och svagheter, men att den allgode Guden
förlänat hvarje menniska så mycken inre kraft, att, om hon
blott vill använda den, hon icke allenast kan försona sig
med det förflutna, utan äfven med sinnesro och lugn skåda
mot kommande öden.
Sedan Malm sålunda talat, understödd af många
hjertliga smekord från hustruns läppar, gick Petter fram till
bordet, och i det han slöt deras händer i sina, sade han
med låg, men beslutsam röst:
»Jag skall aldrig gifta mig och aldrig skall jag ha
barn... Man kan länge hugga i trädets bark utan att
trädet mycket lider deraf. Men har en gång yxans egg bitit
hål i dess kärna, då är det icke mycket värdt med dess
lif... Visserligen kan det någon tid hänga med och visa
några bleka löf, men aldrig blir det hvad det var och icke
gerna skjuter det några nya grenar... Låt oss derför icke
mer tala härom... Hvad jag bör och kan göra, vill jag
göra i mitt låga, obemärkta kall... men lycklig... lycklig
blir jag aldrig mer!»
Och lycklig blef han aldrig, den stackars Petter Alm.
Ordentligt och väl skötte han sin gård, lade mycket
arbete och nit vid sitt jordbruk, behandlade sitt tjenstfolk
som en god husbonde, var mild och försonlig mot alla
menniskor; men sjelf dyster och sluten inom sig, framlefde
han sina dagar, och ingen utom Gud bevittnade hans
troligtvis mycket långa nätter.
Hvarje söndag åkte han till Danderyds kyrka och tog
derefter vanligtvis in i klockaregården, der han någon gång
spisade middag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
