Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Berättelser efter klockaren i Danderyd ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då svor han öfver ugglan och sådde aldrig något
mer.
Han hade från Stockholm medfört en gumma, med
hvilken han var beslägtad och som länge förestått hans
hus, samt en stor hund, som skulle bevaka hans gård.
Hunden hade sin koja vid grinden, men släpptes lös om
nätterna och skällde så det hördes vidt omkring.
Snart fann han dock, att denna hund kostade honom
mycket mer än hans hushållerska, som onekligen hade
vida mindre helsa och följaktligen mindre matlust än
grindvaktaren.
Han försökte nedsätta rationerna för den stackars Pylax,
hvilket hade till följd, att den förr så outtröttlige gårdvaren
skällde allt svagare och slutligen blef lika tyst som den
koja, i hvilken han låg med slokande öron och fruktlösa
blickar mot fönstren i det röda huset.
Hvad skulle väl kommissarien göra med en gårdvar
som icke ville skälla som hund och icke heller lefva som
en menniska? Han sålde den, till sin och troligtvis äfven
Pylax’ stora glädje och gamman.
Men för att icke tjufvar och andra hugade spekulanter
skulle tro, att Pylax var sin kos, ströfvade kommissarien
sjelf om aftnarne omkring sin gård och skällde med egen
tunga, härmande dervid så skickligt den försålda hundens
skall, att folket i grannskapet på lång tid icke hade sig
bekant den stora besparingen i kommissariens utgifter.
Men efter några månaders förlopp fann sig likväl
kommissarien föranlåten att, hur mycket det än kostade
på honom, ånyo lägga sig till icke blott en, utan tvänne
hundar.
Orsaken till denna stora opåräknade tillökning i
hushållet var följande händelse, som skeppslagets rättsprotokoll
räddat åt minnet.
Det röda huset i skogen hade, utom bottenvåningen,
som innehöll köket och hushållerskans rum, sin öfre våning,
bestående af en större sal och en mindre sängkammare.
Denna våning beboddes af kommissarien sjelf.
I sängkammaren stodo hans säng, hans byrå och hans
kassakista af jern med många bommar och lås samt
fastskrufvad vid golfvet.
I salen funnos blott ett mindre matbord och tolf gamla
brunmålade stolar med läderdynor, men från salstaket hängde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
