Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Berättelser efter klockaren i Danderyd ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Detsamma är förhållandet med gestalternas yppighet och
anletsdragens regelbundenhet. Det heter familjeskönhet,
liksom det heter familjedygd.
Troligtvis ha vackra endast äktat vackra, liksom goda
endast goda. Deraf de s. k. racerna, själens så väl som
kroppens.
Högst sällan finna vi dem förenade. Detta vore kanske
för mycket godt på en gång, vore mera än en mans hjerna
kunde tåla vid eller hans hjerta förtjena.
Den högste Skaparen visste nog hvad han gjorde, när
han fäste törnet vid rosen och lade gift i euphorbians
skarlakansröda blad.
Vare dock detta sagdt utan att vilja fråntaga henne,
till hvars toner vi nyss lyssnat, de hjertats egenskaper, som,
förenade med den yttre skönheten, utgöra den stora
skapelsens mästerstycke.
När man betraktade sångerskans hufvud med det mörka
håret, den något höga pannan, de stora högblå ögonen, den
fina och lindrigt krökta näsan, den svällande lilla munnen
med herskaredraget deromkring, den lilla, nästan omärkligt
klufna hakan samt vidare den lagom långa och smala halsen,
det höga, men icke för tvärt framskjutna bröstet — när vi
noga betraktade allt detta, ville det förefalla oss, som om vi
någon gång förut sett och beundrat samma ansigte, måhända
vid något besök på Gripsholms slott, från hvars väggar det
blickat mot oss ur sin ram af konstskuren jernek.
Färgerna på detta familjeporträtt kunna mörkna med
tiden, duken brista eller taflan på annat sätt gå förlorad;
men det betyder ingenting. Förr eller senare uppväxer inom
samma familj ett väsen, hvilket konstnären skall skynda att
afbilda och sedan fästa kopian på den förras plats. Den nya,
fullkomligt lik den gamla, skall beundras som förr, kanske
ännu mera genom yngre färgers bjerthet och prakt, och
slottets gamla murar prunka af evig ungdom och skönhet.
Ett sådant ansigte var sångerskans på balkongen.
Hon befann sig i den afundsvärda åldern, då, för att
tala med Balzac, qvinnans ansigte eger sjöns lugn, klarhet
och friskhet.
Det är först vid det trettionde året sjön börjar torka
ut och då man blott ser spåren af de bäckar, som en gång
bildat den.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
